Jag är så eftertraktad
Ett nytt begrepp myntades idag på franskan av Lotta. Lotta är en pigg, glad tjej i sina bästa år.
Vacherie = L'industrie de la viande des vaches
Alltså, ett samlingsord för nötköttindustri. Fan, det är kul att vara uppfinningsrik.
Apropå nötkött; McDonald's påstår sig ha 100% nötkött i sina burgare. Idag fick vi hamburgare till lunch och nyss ringde chefen för McDonald's Kupolen till mig och ville INTERVJUA mig för jobb. Hur coolt är inte detta på en skala?
Vacherie = L'industrie de la viande des vaches
Alltså, ett samlingsord för nötköttindustri. Fan, det är kul att vara uppfinningsrik.
Apropå nötkött; McDonald's påstår sig ha 100% nötkött i sina burgare. Idag fick vi hamburgare till lunch och nyss ringde chefen för McDonald's Kupolen till mig och ville INTERVJUA mig för jobb. Hur coolt är inte detta på en skala?
Höstlov
Har precis svept en kopp kaffe för ändamålet hårt plugg. Hårt plugg, haha - det låter faktiskt som någonting som skulle kunna misstolkas men jag försäkrar att så inte är fallet, egentligen.
Och det skulle bli storm här, men jag märker ingen riktig storm, inte än. Eller snarare, det kanske är storm, men solen har skinit (??) hela dagen och därför får ingen direkt storm-feeling. När vi hade franska under en timmes tid kunde man se vinden öka och på väg till bussen såg jag tjejer med håret på ändå. Det hade varit roligt att ha kameran framme och sedan frågat gissa hårprodukt!. Ingen kan fixa som vinden kan. Mitt hår blir alldeles matt och känns efter mycket vind ganska trasig. Därför har jag en komplex inställning till företeelsen vind. Mer vind lär det också bli, eftersom jag åker söderut imorgon. Det ska bli så jävla helvetes underbart skönt! Jag vill lämna mitt trötta jag här hemma.
Som jag älskar bibliotek. Jag sa trevlig helg till biblotekarien för att markera jag älskar bibliotek men tydligen fattade hon inte. Hon såg biblotekarisk ut, hur som helst. Jag lånade sista delen av Det röda spåret. Den är redan utläst, självklart. Innan det hade jag precis varit på Faluns bibliotek vilket jag faktiskt inte kan kalla ett strå vassare, även om det borde vara det. Dit gick jag för att lämna tillbaka böckerna om internationell ekonomi (usch, fattade inget och tunga var dem dessutom) och när jag skulle placera dem i hyllan efter att jag själv återlämnat dem i en sådan tjusig apparat så får i ögonvrån se något som jag min hjärna plockar fram två minuter senare. Bredvid platsen jag ställt ekonomitegelstenarna hade stått något intressant: Berättelsen om O. HAHAHA! Biblioteksfrossare som jag är, SJÄLVKLART skulle jag låna den. Så jag lånade den. Gissa vad jag ska gotta mig med på tåget imorgon.
Nu dags för att återgå till mindre fritt skrivande; tillämpning av ekonomiska modeller och annat shit. So long.
Och det skulle bli storm här, men jag märker ingen riktig storm, inte än. Eller snarare, det kanske är storm, men solen har skinit (??) hela dagen och därför får ingen direkt storm-feeling. När vi hade franska under en timmes tid kunde man se vinden öka och på väg till bussen såg jag tjejer med håret på ändå. Det hade varit roligt att ha kameran framme och sedan frågat gissa hårprodukt!. Ingen kan fixa som vinden kan. Mitt hår blir alldeles matt och känns efter mycket vind ganska trasig. Därför har jag en komplex inställning till företeelsen vind. Mer vind lär det också bli, eftersom jag åker söderut imorgon. Det ska bli så jävla helvetes underbart skönt! Jag vill lämna mitt trötta jag här hemma.
Som jag älskar bibliotek. Jag sa trevlig helg till biblotekarien för att markera jag älskar bibliotek men tydligen fattade hon inte. Hon såg biblotekarisk ut, hur som helst. Jag lånade sista delen av Det röda spåret. Den är redan utläst, självklart. Innan det hade jag precis varit på Faluns bibliotek vilket jag faktiskt inte kan kalla ett strå vassare, även om det borde vara det. Dit gick jag för att lämna tillbaka böckerna om internationell ekonomi (usch, fattade inget och tunga var dem dessutom) och när jag skulle placera dem i hyllan efter att jag själv återlämnat dem i en sådan tjusig apparat så får i ögonvrån se något som jag min hjärna plockar fram två minuter senare. Bredvid platsen jag ställt ekonomitegelstenarna hade stått något intressant: Berättelsen om O. HAHAHA! Biblioteksfrossare som jag är, SJÄLVKLART skulle jag låna den. Så jag lånade den. Gissa vad jag ska gotta mig med på tåget imorgon.
Nu dags för att återgå till mindre fritt skrivande; tillämpning av ekonomiska modeller och annat shit. So long.
Jag sover
När jag kom hem från skolan idag la jag mig under täcket för att vila. Fönstret var öppet och gjorde näsan utomordentligt kall men det gjorde ingenting. För första gången på mer än två månader lyssnade jag på Californication. Jag kan bara likna det med en junkie som varit ren lika lång tid och sedan plötsligt fått lite igen: AH, helt enkelt. Till minnena av vad musiken och jag hade tillsammans förut somnade jag, invaggad av något fint och tryggt (moderligt? Men hey: they ain't got any breasts!). Det kändes så bra och helande, men jag kan inte ge det mer av min tid för av det kommer inga betyg, inga pengar, ingen uppskattning, no success.
Ibland när jag tänker på att skriva kan jag bli så frustrerad att jag börjar gråta. För varje ord jag stapplande försöker lägga framför mig känns det som om tusen personer missförstår mig, åter tusen skrattar åt mig och att de tusen gånger har blivit skrivna tidigare. För varje någon annans ord jag läser känns det som om mina bleknar. För vem bryr sig om ett ord i mängden? Ingenting känns helt rätt när jag skriver, ingenting känns helt rätt när jag spelar, ingenting känns helt rätt när jag målar, ingenting känns helt rätt när jag fotograferar - men ingenting känns heller helt rätt när jag låter bli. VARFÖR är jag en sådan passiv jävel, en kall, tom, konstnär som låter sig ligga under mörka täcken. Att använda ordet konstnär i sammanhanget är bara helt ur spår. Ur frustration föds inget. När två kontinentalplattor pressas hårt samman blir resultatet jordbävning, inte vulkanutbrott.
http://www.youtube.com/watch?v=mGk4jVYnySk
Ibland när jag tänker på att skriva kan jag bli så frustrerad att jag börjar gråta. För varje ord jag stapplande försöker lägga framför mig känns det som om tusen personer missförstår mig, åter tusen skrattar åt mig och att de tusen gånger har blivit skrivna tidigare. För varje någon annans ord jag läser känns det som om mina bleknar. För vem bryr sig om ett ord i mängden? Ingenting känns helt rätt när jag skriver, ingenting känns helt rätt när jag spelar, ingenting känns helt rätt när jag målar, ingenting känns helt rätt när jag fotograferar - men ingenting känns heller helt rätt när jag låter bli. VARFÖR är jag en sådan passiv jävel, en kall, tom, konstnär som låter sig ligga under mörka täcken. Att använda ordet konstnär i sammanhanget är bara helt ur spår. Ur frustration föds inget. När två kontinentalplattor pressas hårt samman blir resultatet jordbävning, inte vulkanutbrott.
http://www.youtube.com/watch?v=mGk4jVYnySk
Men
Vad handlar det här om?
Vad handlar du om?
Vad är det jag inte handlar om?
Vet jag vad det handlar om?
Jag tror mig veta vad det handlar om.
Vad? Vad? Av vad? Vad?
Lost in translation var min typ av film. Jurassic Park är också min typ av film. Inte avgränsa.
Vad handlar du om?
Vad är det jag inte handlar om?
Vet jag vad det handlar om?
Jag tror mig veta vad det handlar om.
Vad? Vad? Av vad? Vad?
Lost in translation var min typ av film. Jurassic Park är också min typ av film. Inte avgränsa.
Nu bloggar jag
Och medan jag gör det, producerar det du just läser, dricker jag fair trade-märkt mangote inhandlat i Amsterdam. Hur minns jag Amsterdam? Jag minns Amsterdam som en vacker stad. Jag minns också när jag sprang och köpte plåster till Kalle, och så blev det fel plåster. Eftersom vi inte hade sax så använde vi tänderna, redskapet naturen givit oss! OH HELGA NATT!
Nej, inget mera flum.
Jag undrar ifall en FN-ambassadör kan börja sin karriär genom att jobba som telefonförsäljare? Ifall det är möjligt är jag helt okej, I accept. Då är ingenting fel. Ifall det är helt omöjligt skall jag nog överväga mina nuvarande sysselsättningar. Inte för att jag tänker bli ambassadör, but in case of.
För jag förstod att vi priviligerade med mat hus skola hög levnadsstandard bör göra något. Helt enkelt för att allt annat vore fel. Och vi kan inte leva fel, det gör oss inte gott. Jag gör en sak rätt, jag dricker fair trade-märkt mangote med ekologisk mjölk i, jag är medveten, jag tar ansvar.
Men allt annat ansvar som ingen tar, och som inte kan lösas under byråkratins tunga stadgar, vem tar det ansvaret? Ingen vill se ett barn dö.
Måste allt ha rubrik?
jag är så himla rädd för nåt
och rädd blir jag för att jag inte vet vad jag är rädd för
alltså vet jag inte när det är dags att skydda sig, fly, ändra rikting, fortsätta framåt
rädd är jag säkert för att det finns så jävla mycket att vara rädd för;
imorgon
framtiden
att bli; att bli lyckad, att bli misslyckad/att se lyckad ut, att se misslyckad ut
ikväll satt jag (nästan) fyra timmar i telefon och ringde till hela jävla monopol;
narvavägen, ringvägen, strandvägen, karlavägen OCH SÅ VIDARE
på listan stod 2x Bonnier vilka kyligt avvisade mig, en Snövit, en Robert Gustafsson och en Mårten Olof Palme. Mårten Olof Palme är professor, enligt mamma.
fatta vad rädd jag är för stockholms innerstad, speciellt efter detta
för de påminner mig om lyckad/misslyckad-linjen, det finns ett förhållningssätt där
och eftersom de antagligen är de lyckade (ses som det, tror sig vara det) är jag då den misslyckade
men jag går ju bara i gymnasiet!
ja, vafan. gymnasiet ja. jag hade kunnat upptäcka en ny världsdel right now
och detta kallas identitetskris, eller? precis som allt annat, eller?
hur avskild kan man vara ifrån allt? klasskillnader, könsskillnader, åldersskillnader, känsloskillnader, bakgrundsskillnader, yrkesskillnader, levnadsskillnader.
och rädd blir jag för att jag inte vet vad jag är rädd för
alltså vet jag inte när det är dags att skydda sig, fly, ändra rikting, fortsätta framåt
rädd är jag säkert för att det finns så jävla mycket att vara rädd för;
imorgon
framtiden
att bli; att bli lyckad, att bli misslyckad/att se lyckad ut, att se misslyckad ut
ikväll satt jag (nästan) fyra timmar i telefon och ringde till hela jävla monopol;
narvavägen, ringvägen, strandvägen, karlavägen OCH SÅ VIDARE
på listan stod 2x Bonnier vilka kyligt avvisade mig, en Snövit, en Robert Gustafsson och en Mårten Olof Palme. Mårten Olof Palme är professor, enligt mamma.
fatta vad rädd jag är för stockholms innerstad, speciellt efter detta
för de påminner mig om lyckad/misslyckad-linjen, det finns ett förhållningssätt där
och eftersom de antagligen är de lyckade (ses som det, tror sig vara det) är jag då den misslyckade
men jag går ju bara i gymnasiet!
ja, vafan. gymnasiet ja. jag hade kunnat upptäcka en ny världsdel right now
och detta kallas identitetskris, eller? precis som allt annat, eller?
hur avskild kan man vara ifrån allt? klasskillnader, könsskillnader, åldersskillnader, känsloskillnader, bakgrundsskillnader, yrkesskillnader, levnadsskillnader.
PISS FACTORY blir PISS CALL CENTER
är jag ett kryp ett kryp ett kryp ett kryp är jag?
och jag krper längs med ryggen på dig,
just där du inte vill ha mig - sen tillägger du;
vill inte ha dig någonstans!
men jag kan inte annat, är född sån
och jag krper längs med ryggen på dig,
just där du inte vill ha mig - sen tillägger du;
vill inte ha dig någonstans!
men jag kan inte annat, är född sån
y = 1,5x + 6
Jag vill vara f(x) = 6x2+1,3
om du är y = 150 * 15x.
Jag vill bruka matten där jag har nytta av den.
Om vi vore en graf.
Om jag vore kunnig nog att få MVG i denna kurs!
Då hade jag inte behövt sväva ut så här.
Senare skall jag och Kristin fika. Nästa vecka blir det fika med Rojalistiska samfundet. Nej, bara för styrelsen. Men champangefrukost och dyl. pratar Lovisa om vitt och brett just nu. Kungens anhängare gör vad som helst för att vi inte ska störta honom från tronen och ge honom en bula i pannan. Eller spräcka Silvias implantat. GO TO HELL, FUCK!
om du är y = 150 * 15x.
Jag vill bruka matten där jag har nytta av den.
Om vi vore en graf.
Om jag vore kunnig nog att få MVG i denna kurs!
Då hade jag inte behövt sväva ut så här.
Senare skall jag och Kristin fika. Nästa vecka blir det fika med Rojalistiska samfundet. Nej, bara för styrelsen. Men champangefrukost och dyl. pratar Lovisa om vitt och brett just nu. Kungens anhängare gör vad som helst för att vi inte ska störta honom från tronen och ge honom en bula i pannan. Eller spräcka Silvias implantat. GO TO HELL, FUCK!
Häromdagen
Det var när jag skulle slå in Emmas present: jag drog av en tejpbit och hade ingenstans att göra av den och han tänka "Skulle läppen låstna ifall att jag satt den där?" och så satte jag den på läppen och drog sedan bort den när den skulle användas och faaaaaaaaaan. Det gjorde ont men jag blödde inte. Det var en illusion.
Jag pallar inte att räkna matte. Jag förstår inte f(x) = något. Min algebra fungerar inte för jag har inte verktygslådan. Åh, vad jag älskar att kursivera!
En dålig trend är jag i, just nu. Jag gör/skapar något, observerar/granskar det efteråt och kommer fram till att det så inte var jag, och att det så får mig att bli en tönt, se ut som en tönt, verka som en tönt, leva töntliv.
Tönt, tönt, jag är tönt. Idag är jag tönt, imorgon kan jag vara tönt för dig, om du vill!
Datorn på magen - vad strålas då?
I verklighetsvärlden är folk lätt arga och elaka. Någon är elak mot dig (vilket den personen säkert anser sig ha rätt till) och du elak mot nästa (vilket du anser dig ha rätt till) vilken kommer att vara elak mot nästa, and so on, so on, so on. Och om man då är i slutet av denna kedja - den som någon är elak till men med en elakhet som man själv inte anser sig ha rätt till att föra vidare - är det bra eller dåligt? Vänner har man för att de är personer som inte skulle göra detta. Nej. Inte vet jag. Jag vet i alla fall att min mamma blir ledsen när jag är ledsen, samt tvärtom. Det är inte så himla bra ordnat. Just nu vill jag hemskt gärna prata med min pojkvän. Han är jättefin och har dessutom lockigt hår.
På sistone har jag drömt mycket mardrömmar. I förrgår natt drömde jag tre i rad. Först skulle jag och Rydberg krypa ner i en trång tunnel, ner i en gruva, där vi visste att Kalle och Peo hade krypit ned tidigare. Jag hade något mycket dåligt på känn, så jag kröp inte efter. Efter ett tag skrek Rydberg från hålet att de var båda döda. Jag vaknade. Mardröm nr 2: jag var en person, ett barn, som befann sig i ett gammalt hus. Mamman låg med blåmärken och utmärglade ögon i en gammalsäng, en pappa kom och började rulla en kavel i händerna, med vilken han sedan började slå mamman. Jag sprang ned för trappan fort, men det tog så lång tid att knyta skorna att pappan han efter mig. Då hade han avancerat till biljardköer, vilka han körde genom magen på mig. Jag vaknade. Mardröm nr 3: jag befann mig på ett vandrarhem. Det kunde jag avgöra på sängarna i furu och de randiga madrasserna i dem. I händerna hade jag en trälåda. Jag öppnade den för att något skulle hända, och i den fick jag se hur det forsade av massvis med lerigt vatten. Inifrån lådan hörde jag en röst som sa att den snart skulle inta min hjärna, men först när vi båda växt oss fullvuxna. Jag stängde lådan, la den på en randig madrass och insåg att jag inte skulle komma undan även om jag brände lådan, för fröet till det jag fasade för hade redan planterats i mitt huvud.
Väldigt mycket bitterhet i ett kör nu! Tja, allt är inte mardrömmar. Det vakna tillståndet är verkligen behagligare. Idag gjorde jag klart arbetet om Strindberg. När jag var klar kände jag tillfredsställelse. Det är en trevlig känsla. Godnatt.
På sistone har jag drömt mycket mardrömmar. I förrgår natt drömde jag tre i rad. Först skulle jag och Rydberg krypa ner i en trång tunnel, ner i en gruva, där vi visste att Kalle och Peo hade krypit ned tidigare. Jag hade något mycket dåligt på känn, så jag kröp inte efter. Efter ett tag skrek Rydberg från hålet att de var båda döda. Jag vaknade. Mardröm nr 2: jag var en person, ett barn, som befann sig i ett gammalt hus. Mamman låg med blåmärken och utmärglade ögon i en gammalsäng, en pappa kom och började rulla en kavel i händerna, med vilken han sedan började slå mamman. Jag sprang ned för trappan fort, men det tog så lång tid att knyta skorna att pappan han efter mig. Då hade han avancerat till biljardköer, vilka han körde genom magen på mig. Jag vaknade. Mardröm nr 3: jag befann mig på ett vandrarhem. Det kunde jag avgöra på sängarna i furu och de randiga madrasserna i dem. I händerna hade jag en trälåda. Jag öppnade den för att något skulle hända, och i den fick jag se hur det forsade av massvis med lerigt vatten. Inifrån lådan hörde jag en röst som sa att den snart skulle inta min hjärna, men först när vi båda växt oss fullvuxna. Jag stängde lådan, la den på en randig madrass och insåg att jag inte skulle komma undan även om jag brände lådan, för fröet till det jag fasade för hade redan planterats i mitt huvud.
Väldigt mycket bitterhet i ett kör nu! Tja, allt är inte mardrömmar. Det vakna tillståndet är verkligen behagligare. Idag gjorde jag klart arbetet om Strindberg. När jag var klar kände jag tillfredsställelse. Det är en trevlig känsla. Godnatt.
Dessa småbarnsföräldrar
De tror tydligen att alla är helt dumma och oförskämda, plus stenrika eftersom de inte förstår varför man kanske jobbar med ett sådant arbete som jag gör. Jag orkar inte höra aggresiva och nedlåtande ord längre, jag lägger ner för kvällen. Amanda frågar om jag har pannkakor i väskan men tyvärr, inte ens våfflor. Och polisen kommer att ta mig för snart ska jag cykla hem, utan cykellyse, och borgarna har höjt alla böter.
På rasten fick jag hålla en konversation. Det var med en person som tyckte tydligen att jag var riktigt konstig som hade matlåda. Han brukar jobba mellan 13.00 och 21.00 utan att äta nååååågonting. JAG ÄR JU LIKSOM KONSTIGAST I HELA VÄRLDEN! Shit, fan. Onormal! Har jag ett virus i hjärnan? Un parasit dans le cervaux?
På rasten fick jag hålla en konversation. Det var med en person som tyckte tydligen att jag var riktigt konstig som hade matlåda. Han brukar jobba mellan 13.00 och 21.00 utan att äta nååååågonting. JAG ÄR JU LIKSOM KONSTIGAST I HELA VÄRLDEN! Shit, fan. Onormal! Har jag ett virus i hjärnan? Un parasit dans le cervaux?
På jobbet, och jag vantrivs
"Är du sjuk i huvudet eller? Dra åt helvete." Men förlåt mig herr Stockholmare, det var inte mitt fel. Jag pallar inte sånt. Jag pallar inte att bli förolämpad för något jag inte har något som helst att göra med. Jag kunde inte rå för att din sons namn stod för prenumerationen! Var vänlig lyssna till förklaring nästa gång, istället för att vara så fort dömande. Men såklart, ditt barn är heligt. Jag pissade på helgedomen.
Släktkalas igår. Min mormor trodde inte att jag kunde gilla min nya mascara, eftersom att jag är feminist och "feminister gillar väl inte sånt, smink?". Av mostern fick jag höra att jag, med mina åsikter, inte kunde gilla och se på fotbollsmatcher där de slåss.
Jobbet. Mitt kontrakt är förlängt. Detta för att få pengar. Skatt behöver jag inte betala. Allt kan gå till egen kassa, till att betala tågbiljetter, knästrumpor (jättesnygga sådana), skivor och böcker. Varje fyra timmar jag sitter här är fyra timmar med Kalle. Därför tänker jag verkligen stå ut med det här! It's all worth it.
Släktkalas igår. Min mormor trodde inte att jag kunde gilla min nya mascara, eftersom att jag är feminist och "feminister gillar väl inte sånt, smink?". Av mostern fick jag höra att jag, med mina åsikter, inte kunde gilla och se på fotbollsmatcher där de slåss.
Jobbet. Mitt kontrakt är förlängt. Detta för att få pengar. Skatt behöver jag inte betala. Allt kan gå till egen kassa, till att betala tågbiljetter, knästrumpor (jättesnygga sådana), skivor och böcker. Varje fyra timmar jag sitter här är fyra timmar med Kalle. Därför tänker jag verkligen stå ut med det här! It's all worth it.