Nu bloggar jag
Och medan jag gör det, producerar det du just läser, dricker jag fair trade-märkt mangote inhandlat i Amsterdam. Hur minns jag Amsterdam? Jag minns Amsterdam som en vacker stad. Jag minns också när jag sprang och köpte plåster till Kalle, och så blev det fel plåster. Eftersom vi inte hade sax så använde vi tänderna, redskapet naturen givit oss! OH HELGA NATT!
Nej, inget mera flum.
Jag undrar ifall en FN-ambassadör kan börja sin karriär genom att jobba som telefonförsäljare? Ifall det är möjligt är jag helt okej, I accept. Då är ingenting fel. Ifall det är helt omöjligt skall jag nog överväga mina nuvarande sysselsättningar. Inte för att jag tänker bli ambassadör, but in case of.
För jag förstod att vi priviligerade med mat hus skola hög levnadsstandard bör göra något. Helt enkelt för att allt annat vore fel. Och vi kan inte leva fel, det gör oss inte gott. Jag gör en sak rätt, jag dricker fair trade-märkt mangote med ekologisk mjölk i, jag är medveten, jag tar ansvar.
Men allt annat ansvar som ingen tar, och som inte kan lösas under byråkratins tunga stadgar, vem tar det ansvaret? Ingen vill se ett barn dö.