Jag sover
När jag kom hem från skolan idag la jag mig under täcket för att vila. Fönstret var öppet och gjorde näsan utomordentligt kall men det gjorde ingenting. För första gången på mer än två månader lyssnade jag på Californication. Jag kan bara likna det med en junkie som varit ren lika lång tid och sedan plötsligt fått lite igen: AH, helt enkelt. Till minnena av vad musiken och jag hade tillsammans förut somnade jag, invaggad av något fint och tryggt (moderligt? Men hey: they ain't got any breasts!). Det kändes så bra och helande, men jag kan inte ge det mer av min tid för av det kommer inga betyg, inga pengar, ingen uppskattning, no success.
Ibland när jag tänker på att skriva kan jag bli så frustrerad att jag börjar gråta. För varje ord jag stapplande försöker lägga framför mig känns det som om tusen personer missförstår mig, åter tusen skrattar åt mig och att de tusen gånger har blivit skrivna tidigare. För varje någon annans ord jag läser känns det som om mina bleknar. För vem bryr sig om ett ord i mängden? Ingenting känns helt rätt när jag skriver, ingenting känns helt rätt när jag spelar, ingenting känns helt rätt när jag målar, ingenting känns helt rätt när jag fotograferar - men ingenting känns heller helt rätt när jag låter bli. VARFÖR är jag en sådan passiv jävel, en kall, tom, konstnär som låter sig ligga under mörka täcken. Att använda ordet konstnär i sammanhanget är bara helt ur spår. Ur frustration föds inget. När två kontinentalplattor pressas hårt samman blir resultatet jordbävning, inte vulkanutbrott.
http://www.youtube.com/watch?v=mGk4jVYnySk
Ibland när jag tänker på att skriva kan jag bli så frustrerad att jag börjar gråta. För varje ord jag stapplande försöker lägga framför mig känns det som om tusen personer missförstår mig, åter tusen skrattar åt mig och att de tusen gånger har blivit skrivna tidigare. För varje någon annans ord jag läser känns det som om mina bleknar. För vem bryr sig om ett ord i mängden? Ingenting känns helt rätt när jag skriver, ingenting känns helt rätt när jag spelar, ingenting känns helt rätt när jag målar, ingenting känns helt rätt när jag fotograferar - men ingenting känns heller helt rätt när jag låter bli. VARFÖR är jag en sådan passiv jävel, en kall, tom, konstnär som låter sig ligga under mörka täcken. Att använda ordet konstnär i sammanhanget är bara helt ur spår. Ur frustration föds inget. När två kontinentalplattor pressas hårt samman blir resultatet jordbävning, inte vulkanutbrott.
http://www.youtube.com/watch?v=mGk4jVYnySk
Kommentarer
Trackback