Jämlikhet - idag en ideologi för få

På senare tid har jag inte kunnat inleda ett samtal utan att refera till något jag har hört på radio. Visserligen är radio det absolut förnämsta mediet, men även av det kan jag få nog. För varje "jag hörde på radio att..." undrar jag, något besviket, varför jag inte kan tala om erfarenheter ur mitt eget liv. Fast vilken nutidsmänniska jag är ändå - så medial! Även denna gång jag talar blir det något från etern, något jag nyss hörde när jag försökte äta apelsin utan att spruta orange över hela köket och få fruktkött mellan varje tand.

Jämlikhet var grejen, onmänt som J-ordet (jag förstod inte först vad som åsyftades, gör ni? - hur som helst är det
OBS nuvarande tema) och om detta talade britten Richard Wilkinson som verkade fasligt sympatisk och klok. Konstigt är att uppfattning om att jämlikhet är eftersträvansvärt totalt har försvunnit. Vi har lämnat företräde till uppfattningen att någon slags social konkurrens mellan sociala grupper skapar fler jobb i ökad välfärd (vad är det för bakvänt klasskampstänkande?) och helt glömt att det finns andra alternativ. Här kan jag komma med mitt favorittjat - Slavoj Zizek har gett mig vatten på kvarnen - om att denna marknadsliberala övertygelse är IDEOLOGI och inte FAKTA.

På universitetsbiblioteket satt en vän och jag och diskuterade istället för att plugga; till frågan om kollektivtrafiken kom vi via konsumtionskritik och det kändes mer relevant än något annat just då. Vi avslutade i undran: varför är kollektivtrafiken över huvud taget en vinsttrivande verksamhet? Jag fattar att företag generellt har som syfte att generera inkomster, men kollektivtrafik däremot - det är ju infrastruktur, med syfte att tjäna kollektivet! Ingen behöver tjäna pengar på det för att det ska behöva finnas, det rättfärdigas bara genom att folk behöver ta sig till jobbet. Det räcker att det går runt ekonomiskt - det kanske till och med är nödvändigt för att priserna ska ligga på en nivå som utmanar bilismen. Företagande med profit som princip är existerande, men inte givet.

På tisdag inleder jag mina universitetsstudier i sociologi - äntligen studier med politisk diskussion och samhällsanknytning! Förhoppningsvis kan jag där lära mig att göra personliga erfarenheter än mer generella och angelägna att skriva om. Främst för min egen skull.

Kommentarer

Kommentera som fan, s'il vous plaît:

Namn:
Kom ihåg vem jag är

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback