Jag har ingen rubrik
Nyss, alltså runt klockan 01.00 var jag så pass mycket mig själv som det är möjligt att vara. Alltså så fri från existensen men samtidigt så existerande man kan bli. Jag upplevde det när jag på impuls gick hem från Kristin istället för att sova kvar. Mitt mål var; mitt hem, min säng, min bas. Jag använde mina verktyg; mina ben och resterande kroppsdelar iklädda varmare kläder. På så sätt tog jag mig hem. Det var kallt, vilket var det första jag konstaterade när jag öppnade Kristins ytterdörr. Det sista jag sa till henne var godnatt. Det var mycket tyst ute, så visst märkte jag skillnaden mellan inomhus och utomhus, ja, jag märkte när jag gick ut och gick hem. Vi hade precis sett Trainspotting. En film bland alla filmer, dessutom en film tillhörande genren knarkfilm (om den genren finns det vill säga, i alla fall brukar jag uppskatta den genren). Trainspotting gjorde mig klarsynt. Jag tänker inte gå in på detaljer. Det hade nog egentligen inte så mycket att göra med något särskilt, jag blev helt enkelt bara mycket klarsynt. Det kan hända också bara ha varit på grund av kylan, den var ju rätt bitande. Bet mig i kinderna! Det hade jag ingenting emot.
Jag hade en period av total ensamhet. Jag såg två bilar, men bilar känns inte direkt mänskliga så jag hade alltså en period av total ensamhet. Men jag har aldrig känt mig mindre ensam! Jag tänkte på den personen som jag tycker så mycket om, också försökte jag skicka ett sms till honom men tyvärr var mina pengar slut. Jag tänker inte bli personlig. För det angår inte vem som helst, det som jag är kapabel till att skriva just nu. Vissa vackra ord ska inte blottas.
I alla fall tog jag bilvägen hem. Vid en mycket upplyst bilväg vilket det förstås inte åker många bilar på nattetid lurar heller inga löss (människor med onda avsikter). Det var mycket tryggt att gå där. Jag hörde rådjuren skälla, även om jag inte insåg förrän jag nådde min egen ytterdörr att det var just rådjuren som lät. Först hade jag misstankar om att det kanske kunde vara rävar. Men det var rådjur.
Det känns fånigt att blogga, men jag vill ju faktiskt bara skriva. Lev väl!
Jag hade en period av total ensamhet. Jag såg två bilar, men bilar känns inte direkt mänskliga så jag hade alltså en period av total ensamhet. Men jag har aldrig känt mig mindre ensam! Jag tänkte på den personen som jag tycker så mycket om, också försökte jag skicka ett sms till honom men tyvärr var mina pengar slut. Jag tänker inte bli personlig. För det angår inte vem som helst, det som jag är kapabel till att skriva just nu. Vissa vackra ord ska inte blottas.
I alla fall tog jag bilvägen hem. Vid en mycket upplyst bilväg vilket det förstås inte åker många bilar på nattetid lurar heller inga löss (människor med onda avsikter). Det var mycket tryggt att gå där. Jag hörde rådjuren skälla, även om jag inte insåg förrän jag nådde min egen ytterdörr att det var just rådjuren som lät. Först hade jag misstankar om att det kanske kunde vara rävar. Men det var rådjur.
Det känns fånigt att blogga, men jag vill ju faktiskt bara skriva. Lev väl!
Kommentarer
Trackback