Ett udda par
Utseende är ett mycket intressant ord.
Ett möjligt förslag på dess motsats: insikt.
Ingen mat att köpa i Hammarkullen
I Hammarkullen bor ungefär 8000 personer. Där finns villor, radhus, trevåningshus och höghus, men också ett torg, en skola, en underjordisk spårvagnshållplats och en hel del skog. Vad som inte finns är en matbutik där dessa flertalet tusen människor kan handla mat. Jag uppfattar invånarna som tillräckligt många till antalet för att en butik ska kunna se någon vinst i att etablera sig där. Dessutom har långt ifrån alla bil och slipper sannolikt gärna att åka till storhandeln i Angereds centrum. Men något ICA, Hemköp, Coop eller annat vill inte etablera sig där. Kommunen har till och med bett dem.
Att ha nära till en matbutik på landsbygden är inte längre en rättighet. Att förvänta sig någon typ av lokal service över huvud taget, en skola eller busslinje, är det nog få som gör där. Vi får höra att det är omiljövänligt att bo på landet - då är man ju helt bilberoende! - samtidigt som stora delar av den urbana befolkningen upplever sig som förmer och avstår från att åka kollektivt. Om det nu blivit en lyx vi inte längre kan unna oss att bo på landet, då måste vi ju bo i stan. Måste vi nu samsas om livsutrymmet med många andra i en stad, kan vi då inte förvänta oss att den service som fattas på landet finns här? Hammarkullen ligger visserligen långt från stadskärnan, men infrastrukturen dit avslöjar det urbana. Finns det inga entreprenörer som kan få området ur det limbo mellan stad och land där det nu befinner sig?
Att ha nära till en matbutik på landsbygden är inte längre en rättighet. Att förvänta sig någon typ av lokal service över huvud taget, en skola eller busslinje, är det nog få som gör där. Vi får höra att det är omiljövänligt att bo på landet - då är man ju helt bilberoende! - samtidigt som stora delar av den urbana befolkningen upplever sig som förmer och avstår från att åka kollektivt. Om det nu blivit en lyx vi inte längre kan unna oss att bo på landet, då måste vi ju bo i stan. Måste vi nu samsas om livsutrymmet med många andra i en stad, kan vi då inte förvänta oss att den service som fattas på landet finns här? Hammarkullen ligger visserligen långt från stadskärnan, men infrastrukturen dit avslöjar det urbana. Finns det inga entreprenörer som kan få området ur det limbo mellan stad och land där det nu befinner sig?
Fräls oss ifrån kärleken
"Manssamhällets avtrubbande vaggvisa och lugnande medel - pornografin - avspeglar babymännens skrik efter modersbröstet."
"Medelklassfadern är alligatorn i glasburen, som vi kastar slantar på för att få den att reagera."
För några år sedan såg och hänfördes jag av Suzanne Brøgger på Bokmässan. Detta var katalysatorn som gjorde att jag till slut försökte mig på den i min närhet länge omtalade Crème fraiche - som inte alls föll mig i smaken. Den fick mig bara att känna mig konservativ - en helt oavsedd effekt - och provocerad av dess brist på moral slutade jag att läsa efter en tredjedel. Fräls oss ifrån kärleken fångade mig däremot från första stund; jag är mycket tacksam att det var just den jag överraskat hittade i brevlådan förra veckan, skickad från en annan läsande vän.
Brøggers insikter känns mer moderna än de åsikter som tillhör vårt samhälle idag, men först och främst är det hennes stil som tilltalar mig. Den är helt och hållet osentimental, vilket känns väldigt befriande. Den feministiska diskurs som idag kan upplevas som uttjatad formulerar hon med en skärpa som åstadkommes av ett oerhört intellektuellt självförtroende. Jag kan ärligt talat inte fatta varför inte feminister som är aktiva idag citerar Brøgger rakt av. Det är ingen idé att tro sig själv om att kunna formulera problemen bättre - på så sätt har dessa drygt fyrtio år som gått sedan bokens publicering inte fört oss någonstans.
"Medelklassfadern är alligatorn i glasburen, som vi kastar slantar på för att få den att reagera."
För några år sedan såg och hänfördes jag av Suzanne Brøgger på Bokmässan. Detta var katalysatorn som gjorde att jag till slut försökte mig på den i min närhet länge omtalade Crème fraiche - som inte alls föll mig i smaken. Den fick mig bara att känna mig konservativ - en helt oavsedd effekt - och provocerad av dess brist på moral slutade jag att läsa efter en tredjedel. Fräls oss ifrån kärleken fångade mig däremot från första stund; jag är mycket tacksam att det var just den jag överraskat hittade i brevlådan förra veckan, skickad från en annan läsande vän.
Brøggers insikter känns mer moderna än de åsikter som tillhör vårt samhälle idag, men först och främst är det hennes stil som tilltalar mig. Den är helt och hållet osentimental, vilket känns väldigt befriande. Den feministiska diskurs som idag kan upplevas som uttjatad formulerar hon med en skärpa som åstadkommes av ett oerhört intellektuellt självförtroende. Jag kan ärligt talat inte fatta varför inte feminister som är aktiva idag citerar Brøgger rakt av. Det är ingen idé att tro sig själv om att kunna formulera problemen bättre - på så sätt har dessa drygt fyrtio år som gått sedan bokens publicering inte fört oss någonstans.
Missuppfattningar
På sistone har jag stött på några missuppfattningar angående relationen mellan människor och staden. Missuppfattningarna verkar härstamma från känslor av frustation och maktlöshet över jobbiga sociala problem vilka i sig är fullt förståeliga. De slutsatser dessa missuppfattare drar kvartstår dock som helt obegripliga, ja till och med riktigt stenålders (i alla fall på danskt håll). Låt mig utveckla:
Missuppfattning #1
Ett mord har skett på Hisingen och folk vill generellt inte se det som en slumpmässigt ond handling utan en produkt av något annat. Den synen delar jag. Men ledarskribenten i GP som skriver under rubriken "Gör Länsmansgården tryggt" den 1 oktober tar väl ändå i när denne börjar skylla våldet på buskar och annan växtlighet. Skribenten vill se de tomma ytorna exploaterade, ty "att vandra i naturen skall vara ett val". Kriminalitet är alltså något som gror i gröna och lummiga bostadsområden och inte har något som helst att göra med, säg, olika sociala faktorer?
Missuppfattning #2
Segregation, liksom våldsbrott, är ytterligare en sak som gör folk uppgivna och får vissa att säga ordentliga dumheter. Den andra som har missuppfattat saker och ting rejält är Danmarks statsminister Lars Løkke Rasmussen. Han vill lösa samhällets problem genom att rycka mattan under fötterna på dem som inte har något annat val än att så på just denna matta. Genom att riva stadsdelar hoppas han tydligen att även de sociala problemen ska bli till aska. Dessa områden definieras som platser där "danska värden inte fått fäste". Det verkar som om Rasmussen har en bild av bostäderna som vore de gjorda av teflon, resistenta mot utifrånkommande "danska" värden. Bäst då att han ser till att de nya bostäderna (som förhoppningsvis byggs, för var ska alla utjagade människor ta vägen?) är gjorda av ett värderingsabsorberande material. Jag skulle säga att denna bortstädningstaktik bara bäddar för än värre sociala problem - som får fortsätta växa, men ännu mer i skymundan.
Missuppfattning #1
Ett mord har skett på Hisingen och folk vill generellt inte se det som en slumpmässigt ond handling utan en produkt av något annat. Den synen delar jag. Men ledarskribenten i GP som skriver under rubriken "Gör Länsmansgården tryggt" den 1 oktober tar väl ändå i när denne börjar skylla våldet på buskar och annan växtlighet. Skribenten vill se de tomma ytorna exploaterade, ty "att vandra i naturen skall vara ett val". Kriminalitet är alltså något som gror i gröna och lummiga bostadsområden och inte har något som helst att göra med, säg, olika sociala faktorer?
Missuppfattning #2
Segregation, liksom våldsbrott, är ytterligare en sak som gör folk uppgivna och får vissa att säga ordentliga dumheter. Den andra som har missuppfattat saker och ting rejält är Danmarks statsminister Lars Løkke Rasmussen. Han vill lösa samhällets problem genom att rycka mattan under fötterna på dem som inte har något annat val än att så på just denna matta. Genom att riva stadsdelar hoppas han tydligen att även de sociala problemen ska bli till aska. Dessa områden definieras som platser där "danska värden inte fått fäste". Det verkar som om Rasmussen har en bild av bostäderna som vore de gjorda av teflon, resistenta mot utifrånkommande "danska" värden. Bäst då att han ser till att de nya bostäderna (som förhoppningsvis byggs, för var ska alla utjagade människor ta vägen?) är gjorda av ett värderingsabsorberande material. Jag skulle säga att denna bortstädningstaktik bara bäddar för än värre sociala problem - som får fortsätta växa, men ännu mer i skymundan.
Busken - en fara för människorna i staden.