Att dyka utan att se vad man dyker in i
"För att tvätta hjärnan lite varvar jag med deckare."
- Kulturministern i DN 17 juli.
Det där finfina citatet hittade jag på Bodil Malmstens blogg. Det som fascinerar mig mest hittas för tillfället alltid på Bodils blogg. Det beror nog på att hon ibland har en fantastiskt skön sarkastisk och genomträngande blick. Det här citatet är en så otroligt perfekt sammanfattning av allting jag känner just nu. Jag tvivlar på att Adelson-Liljerothbruden (hur många h:n är det förresten i det där efternamnet?) som är vår kulturminister är medveten om detta.
Hennes citat förkroppsligar hela min framtidspanik. Jag tror inte att det är så många som förstår, men att den nuvarande kulturministern kan säga något sådant är ett ganska dåligt omen för en blivande litteraturvetare. Jag vet att ingen kommer att vilja betala mig. Jag vet att mina intressen inte är värda någonting i det kommersiella samhällssystemet. Jag vet att jag borde förändra mig och passa in. Jag + litteraturvetenskap = ingen profit. Är du lönsam lille vän? Nej, inte ett skit. Vår jävla kulturminister bevisar allt detta. Jag kan bara tacka och bocka, nästa år läser jag nationalekonomi! Kvittot på att jag säljer min själ ska jag vidarebefodra till kära Lena A-L.
Jag har själv genomfört adressändring och ansökt om studielån idag. Navelsträngen till allt som känns bekant för mig är avklippt; jag har dykt. Förresten kommer min studentkår heta FFS. Är det menat som förkortningen för for fuck's sake kanske? Det vore lite lustigt. Och Tom Waits är funky.
- Kulturministern i DN 17 juli.
Det där finfina citatet hittade jag på Bodil Malmstens blogg. Det som fascinerar mig mest hittas för tillfället alltid på Bodils blogg. Det beror nog på att hon ibland har en fantastiskt skön sarkastisk och genomträngande blick. Det här citatet är en så otroligt perfekt sammanfattning av allting jag känner just nu. Jag tvivlar på att Adelson-Liljerothbruden (hur många h:n är det förresten i det där efternamnet?) som är vår kulturminister är medveten om detta.
Hennes citat förkroppsligar hela min framtidspanik. Jag tror inte att det är så många som förstår, men att den nuvarande kulturministern kan säga något sådant är ett ganska dåligt omen för en blivande litteraturvetare. Jag vet att ingen kommer att vilja betala mig. Jag vet att mina intressen inte är värda någonting i det kommersiella samhällssystemet. Jag vet att jag borde förändra mig och passa in. Jag + litteraturvetenskap = ingen profit. Är du lönsam lille vän? Nej, inte ett skit. Vår jävla kulturminister bevisar allt detta. Jag kan bara tacka och bocka, nästa år läser jag nationalekonomi! Kvittot på att jag säljer min själ ska jag vidarebefodra till kära Lena A-L.
Jag har själv genomfört adressändring och ansökt om studielån idag. Navelsträngen till allt som känns bekant för mig är avklippt; jag har dykt. Förresten kommer min studentkår heta FFS. Är det menat som förkortningen för for fuck's sake kanske? Det vore lite lustigt. Och Tom Waits är funky.
Städning blockerar
Vi har köpt ett hus. I egentlig mening ingår inte jag i detta 'vi'. Jag hinner flytta fyrtio mil innan resten av familjen flyttar två kilometer. För mig gör det detsamma. Jag har ändå inget specifikt rum att komma hem till, och det är just så jag vill ha det. Den senaste flytten, år 2006, härdade mig. Jag blev då mer till en snigel med huset på ryggen, för jag insåg att det kommer alltid komma situationer då jag blir ifråntaget mitt hem. Därför har jag inte bakat in mig själv i det hus jag nu bott i; det är inte Linnéaimpregnerat. Jag älskar förstås mina crazy tapeter, men de var bara mina på en bestämd tidsperiod. Hela gymnasiet var jag medveten om att jag direkt skulle flytta. Det valet består helt och hållet av insikt, nyfikenhet, självständighet and so forth. Det finns också ett egoistiskt perspektiv på det hela: ska jag inte få vakna med mina tapeter ska ingen annan heller få göra det (dvs yngre syster). Jag kan säga så, men jag menar det inte. Nu när jag har dammsugit övervåningen, slängt tomglas, dammsugit under sängen (tog nästan död på mig), torkat tangentbord och lyssnat på Santanas Abraxas har jag insett att mina systrar är två fantastiskt grymma brudar som kommer att bli minst lika bra som jag när de blir stora!
Så länge man är i rörelse uppstår inga luftgropar att falla i - till skillnad från flyget alltså. Nu ska jag avinstallera skrivaren, klippa bort den från datorkroppen, eftersom den sedan länge är död och nu ligger här och ruttnar. Jag borde baka bröd, men det behövs inte, vilket förtar tjusningen i att mjöla ned sig. Jag vill att mitt bröd ska bli behövt! (Lite kristna vibbar där.)
Så länge man är i rörelse uppstår inga luftgropar att falla i - till skillnad från flyget alltså. Nu ska jag avinstallera skrivaren, klippa bort den från datorkroppen, eftersom den sedan länge är död och nu ligger här och ruttnar. Jag borde baka bröd, men det behövs inte, vilket förtar tjusningen i att mjöla ned sig. Jag vill att mitt bröd ska bli behövt! (Lite kristna vibbar där.)
Poesi är isbit i whiskey
Pretantiös titel. Bara för att höja ribban något, för jag är inte pretantiös någonstans idag. Jag har äppelknyckarbyxor i denim på mig, bara en sådan sak. Gårdagens kväll var ändå så pass lyckad att den räcker som mentalt bränsle ett tag framöver. Det intellektuella förfallet är alltså inte över mig än. Anna bjöd på helt fantastisk mat, franska ostar, vin, och till efterätt: chokladkaka med grädde, kaffe och sherry. Vi såg den helt fantastiska Howl's Moving Castle (den skulle man kunna författa en hel bok om), diskuterade svensk realpolitik (jag är nu medveten om min svala inställning till dagens politiker, och att den som ligger mig närmast om hjärtat faktiskt är Reinfeldt - kanske bara för att han inte behöver slå folk under bältet som alla de andra med den position han har) och läste poesi. Anna läste en dikt som var väldigt bra. Jag förstod den och den förstod mig. Vilket båda kanske är samma sak. Här är den:
Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
Och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.
Edith Södergran
Nu väntar Kobra i kanal ett. + Att jag fick läsa DN till frukost! = Bra dag.
Labil men stolt
Hemma ensam. Familj borta. Familj snart inte del av vardagen längre. Att vänja sig. Dricka sitt te ensam. Vakna och vilja kliva upp. Antingen äta vitaminer eller inte, beroende av om man kommit fram till att det är nyttigt (som de säger) eller farligt (som hörts i media på sista tiden). Det här med att inte ifrågasätta sina egna beslut, bara för att det går. Om det är något jag tror på mer än noggrant övervägande är det konstant rörelse. Jag vet med mig sedan tidigare att jag alltid faller i rak nedåtgående riktning i oerhörd hastighet om jag håller mig det minsta stilla. Bildligt talat. Men det säger sig självt.
Vad nytt och glädjande då? För något glädjande finns det ju alltid - sägs det, antagligen för att det behöver sägas för att folk inte ska tro att det inte alltid finns något glädjande. Alltså följande glädjande: två nyupptäckter. Först och främst: Språktidningen. Den korsade min väg tack vare att jag har korsat Nils väg och att även tidningen korsat Nils väg och att den då korsade min väg som resultat. Fantastiskt bra grej, den där Språktidningen. Jag ska nog bli prenumerant. Något lyxigare än att prenumerera på seriösa nischade magasin finns inte. Det ska jag unna mig, ett ljus i den fattiga studentska Göteborgstillvaron. Om jag nu kommer att inneha ett brevinkast - ja, antagligen.
Sedan var det också så - det är här stoltheten kommer in - att jag spontant bestämde mig för att provläsa en svensk debutant. Just 'svensk debutant' skriker i mina öron 'pretantiöst', 'jobbigt' och till och med 'fult'. Jag ignorerade och lånade hem Reglerna av Sara Mannheimer från biblioteket. Jag ångrade mig inte ett adjektiv, kan jag med lätthet säga. Den var så in i helvete bra. Men pinsamt var att jag fick mig en tankeställare: hur viktigt är känslan av igenkännande för mig när det gäller läsning? Min förhoppning är att den inte är viktig alls, för som alla vet ska man ju läsa för att få in nya upplevelser och inte springa i ett ekorrhjul drivet utav gamla föreställningar och erfarenheter. Jag vill ju bredda mig (så jävla fult uttryck, men jag orkar inte något extravagant idag) med litteratur, och att läsa böcker som är som gamla bekanta från barndomsstaden är inte något jag ser som positivt.
Det är väl bara att hoppas på att jag inte hör till de människor jag helst inte vill vara.
Vad nytt och glädjande då? För något glädjande finns det ju alltid - sägs det, antagligen för att det behöver sägas för att folk inte ska tro att det inte alltid finns något glädjande. Alltså följande glädjande: två nyupptäckter. Först och främst: Språktidningen. Den korsade min väg tack vare att jag har korsat Nils väg och att även tidningen korsat Nils väg och att den då korsade min väg som resultat. Fantastiskt bra grej, den där Språktidningen. Jag ska nog bli prenumerant. Något lyxigare än att prenumerera på seriösa nischade magasin finns inte. Det ska jag unna mig, ett ljus i den fattiga studentska Göteborgstillvaron. Om jag nu kommer att inneha ett brevinkast - ja, antagligen.
Sedan var det också så - det är här stoltheten kommer in - att jag spontant bestämde mig för att provläsa en svensk debutant. Just 'svensk debutant' skriker i mina öron 'pretantiöst', 'jobbigt' och till och med 'fult'. Jag ignorerade och lånade hem Reglerna av Sara Mannheimer från biblioteket. Jag ångrade mig inte ett adjektiv, kan jag med lätthet säga. Den var så in i helvete bra. Men pinsamt var att jag fick mig en tankeställare: hur viktigt är känslan av igenkännande för mig när det gäller läsning? Min förhoppning är att den inte är viktig alls, för som alla vet ska man ju läsa för att få in nya upplevelser och inte springa i ett ekorrhjul drivet utav gamla föreställningar och erfarenheter. Jag vill ju bredda mig (så jävla fult uttryck, men jag orkar inte något extravagant idag) med litteratur, och att läsa böcker som är som gamla bekanta från barndomsstaden är inte något jag ser som positivt.
Det är väl bara att hoppas på att jag inte hör till de människor jag helst inte vill vara.