Personalrummet
Två gånger brände jag mig på jättehett kaffe och sen gled stolen iväg och jag hamnade i golvet som var jättehårt och nu har jag ont i halva rumpan och hela ryggen. Jag hade ändå så himla trevligt och Sara undrade om det gick fint, och de andra skrattade och allt var helt enkelt - helt och hållet - jättetrevligt.
Intressant hur mer jobb gör att jag faktiskt accepterar och gör det bästa av situationen. Nu är jag inte rädd för att jobba längre. Jag kan ha roligt när jag är där, och ha det ännu bättre när jag inte är där. Perfekt! Det kräver aktiv tankekraft men utan detn extra ansträngningen mår jag dåligt. Jag vägrar dessutom att bli dummare än jag är. Det finns ingen risk.
Sen har jag ju semester snart också. Jag har så drömliknande föreställningar om Roskilde. Det kommer att vara en parallell värld utan regler och utan måsten och utan praktiskhet. Där kommer jag att falla in i det okontrollerbara - smuts går inte att bestämma över - och bara VARA. Det kommer helt enkelt att vara storslaget. Med människor jag tycker om.
Jag kommer faktiskt inte att bo här så länge till. Här har jag bott hela mitt hittills levda liv, men jag vet redan nu att jag kommer att flytta. Jag bestämmer mig för det och tack och lov har jag inte ens tänkt på att stanna. Men jag är inte beredd på förändringen, den kommer bara att jobbas igenom - lika självklart som att håret växer, lika självklart kan jag inte bo kvar. Jag är en sådan person, flytta-efter-gymnasiet-brud som är något rädd för den lilla staden. Det kanske också är just sådana som sedan flyttar tillbaka till det som känns som hemma. Men jag vet faktiskt inte, Göteborg känns väldigt hem för mig också. Om jag nu verkligen vill bli kvar i den stad jag studerat i?
Intressant hur mer jobb gör att jag faktiskt accepterar och gör det bästa av situationen. Nu är jag inte rädd för att jobba längre. Jag kan ha roligt när jag är där, och ha det ännu bättre när jag inte är där. Perfekt! Det kräver aktiv tankekraft men utan detn extra ansträngningen mår jag dåligt. Jag vägrar dessutom att bli dummare än jag är. Det finns ingen risk.
Sen har jag ju semester snart också. Jag har så drömliknande föreställningar om Roskilde. Det kommer att vara en parallell värld utan regler och utan måsten och utan praktiskhet. Där kommer jag att falla in i det okontrollerbara - smuts går inte att bestämma över - och bara VARA. Det kommer helt enkelt att vara storslaget. Med människor jag tycker om.
Jag kommer faktiskt inte att bo här så länge till. Här har jag bott hela mitt hittills levda liv, men jag vet redan nu att jag kommer att flytta. Jag bestämmer mig för det och tack och lov har jag inte ens tänkt på att stanna. Men jag är inte beredd på förändringen, den kommer bara att jobbas igenom - lika självklart som att håret växer, lika självklart kan jag inte bo kvar. Jag är en sådan person, flytta-efter-gymnasiet-brud som är något rädd för den lilla staden. Det kanske också är just sådana som sedan flyttar tillbaka till det som känns som hemma. Men jag vet faktiskt inte, Göteborg känns väldigt hem för mig också. Om jag nu verkligen vill bli kvar i den stad jag studerat i?
Maciej Zaremba
Så här skulle jag egentligen vilja vara någon gång i disig framtid, men att satsa på något så riskabelt som att skriva är helt enkelt inte min grej. Det är kreativitet - jag kan inte ta den för given.
Han skriver bra och han gör nytta och han fick mig att känna mig som på riktigt igen, efter att ha läst dessa artiklar och känt engagemanget bara bubbla fram, inombords, av sig självt. Han gör allt mänskligt.
Vi pratade om det här Kristin, jag rekommenderar:
http://www.dn.se/kolonikosovo
Människornas FN är inte felfritt.
Han skriver bra och han gör nytta och han fick mig att känna mig som på riktigt igen, efter att ha läst dessa artiklar och känt engagemanget bara bubbla fram, inombords, av sig självt. Han gör allt mänskligt.
Vi pratade om det här Kristin, jag rekommenderar:
http://www.dn.se/kolonikosovo
Människornas FN är inte felfritt.
Ja jag är allvarlig i det jag gör
Oundvikligt är detta ett dominerande personlighetsdrag. Jag släpper inte loss. Jag är inte "ung" utan observerar att jag inte gör det jag borde göra, vilket får mig att tänka att jag kanske egentligen vill göra det där, men inte gör det. Det är precis så rörigt som det låter och jag tänker inte förenkla bara för att göra det lätt för någon.
Intelligens - med odefinerad innebörd - är väldigt viktig för mig. Just nu har jag inte tid eller ork över att vårda den delen av mig. Den delen har just nu ingen funktion i mitt liv, utan trycks konstant undan av vardag; arbete. Stressigt skitjobb i flott och fan. Det ger mig en merit i framtida yrken, men seriöst - det ger mig inte egenskaper som får mig själv att uppskatta min utveckling. Så jag utvecklas inte just nu, jag tjänar pengar. Jag offrar mig själv för mina syften.
Nu tycker jag i alla fall inte att körkortet är något andra endast kräver. Det är fortfarande fallet, visserligen, men jag tycker ändå att det är en rolig sak nu. Bara för att det inte längre känns oövervinnerligt. Jag kan också köra bil, jag är funktionabel.
Idag på banken var det en kvinna före mig i kön som först tog ut 22000 kronor och sedan ville växla dem till isländska kronor. Båda dessa saker är avvikande. Det första är totalt omodernt. Jag blev chockad men insåg att jag inte skulle kunna komma undan med att råna henne. Det är bra.
Intelligens - med odefinerad innebörd - är väldigt viktig för mig. Just nu har jag inte tid eller ork över att vårda den delen av mig. Den delen har just nu ingen funktion i mitt liv, utan trycks konstant undan av vardag; arbete. Stressigt skitjobb i flott och fan. Det ger mig en merit i framtida yrken, men seriöst - det ger mig inte egenskaper som får mig själv att uppskatta min utveckling. Så jag utvecklas inte just nu, jag tjänar pengar. Jag offrar mig själv för mina syften.
Nu tycker jag i alla fall inte att körkortet är något andra endast kräver. Det är fortfarande fallet, visserligen, men jag tycker ändå att det är en rolig sak nu. Bara för att det inte längre känns oövervinnerligt. Jag kan också köra bil, jag är funktionabel.
Idag på banken var det en kvinna före mig i kön som först tog ut 22000 kronor och sedan ville växla dem till isländska kronor. Båda dessa saker är avvikande. Det första är totalt omodernt. Jag blev chockad men insåg att jag inte skulle kunna komma undan med att råna henne. Det är bra.
Uppskattning av olika slag
Jag tycker om sådant som ser ut, verkar, känns, smakar eller/och är vackert. Men jag har svårt för dålig litteratur. Om jag efter redan första sidan känner något jag känt en gång för mycket kan jag inte fortsätta. Dåliga böcker är det värsta jag vet - så få är bra, så få. Därför skriver inte jag längre, tror jag. Jag är inte bättre än min egen smak. Det är bäst att jag ägnar mig åt andra saker.