Linnéa Wigforss

Jävla bok. I fyra år har jag velat läsa den, men på Borlänge bibliotek hade det enda exemplaret försvunnit i magasinets bokmassor, i Falun fanns bara vidriga kvadratiska upplagor där texten var i två spalter och här i Göteborg likaså trots att jag avancerat till storstadsbo. Till slut fann jag en fantastiskt fin utgåva från 1958 - året efter första utvigningsåret och Boris Pasternaks mottagande av Nobelpriset i litteratur - på en julbasar hos Katolska kyrkan av alla ställen. Jag bestämde mig för att ha den som julledighetsroman.

Nu är den alltså läst, och jag förstod verkligen inte grejen med den här boken eller dess huvudkaratärs strävan, dess kärlekshistoria och ödesmättade möten, resor, upprepade missöden eller politiska agenda.
                        Nobelpriset år 1957 gick till det största litterära antiklimax jag någonsin upplevt!