Det svarta fåret Bengt

Den rika finansmannen valde att ge sina 100 miljoner i samband med jordbävningen på Haiti till en annan hjälporganisation än Röda Korset. Som de flesta av oss vet berodde det om Röda Korsets ordförandes, Bengt Westerbergs arvode. Godis för media, en välgörenhetskonflikt till! I radio ställde anordnades en tuppfäktning mellan de båda. Så fort Roger Hakelius kom i från ämnet - det förskräckligt höga arvodet - och nämnde andra bidragande orsaker drog reporten honom tillbaka: "Men visst var väl Bengt Westerbergs höga arvode den största orsaken?" Westerberg påpekade om igen att medlemmarna i organisationen sätter arvodet, men ifrågasättandet av hans moral förtsatte in absurdum. Han blev vår nya välgörenhets-bad guy. Hakelius blev den gode filantropen. Ribban har sänkts för vad som inte är okej; även om Bengt inte förskingrar så accepterar han ju en hög lön.

Nu för tiden kan man ge femtio kronor i månaden via autogiro till den hjälporganisation som man för tillfället har bäst förtroende för. Vilken det är kan nog variera, men man aktar sig nog överlag för dem som fått negativ uppmärksamhet på sistone. Det är viktigt var pengarna tar vägen. Inte för mycket till administriva kostnader heller; man vill ju att just ens egna slantar ska nå det där hungriga stackars barnet.

Nu för tiden kan man som journalist med ett scoop om fula fiskar i välgörenhetsdammen räkna med att det blir förstasidestoff. Det råder mediakonsensus om att folk har absolut rätt till att veta vart deras femtio kronor tar vägen. Om någon rör ett öre med fel finger ska de ställas inför rätta i radio, i tidningar, på tv, allt å folkets vägnar.

Välgörenhetsorganisationerna har oftast mål som är lätta att sympatisera med. Alla medel kommer kanske inte till sin rätt till hundra procent, dock kvartstår den ambitionen. Förskingrarna är och förblir undantag. Ändå kräver de som skänker en slant total genomskinlighet, de anser sig ha rätt till att veta exakt till vad pengarna går. Men då undrar jag - vem bryr sig om vart alla de pengar går vi dagligen gör av med? Vem bryr sig om vad storföretagen gör med det de tjänar på oss? Där finns ingen välgörenhetsambition; målet är bara att tjäna så mycket som möjligt. Profiten investeras här och var för att bli ännu större. Vi har ingen aning om i vad: krigsmateriel, knarkkarteller, regnskogsskövling och allt möjligt annat fiffel.

Vi bara fortsätter att klaga på Bengt. Välgörenhetspersonerna måste vara helgon, storföretagen ger vi förtroendet att hantera våra pengar som de vill.


Kommentarer

Kommentera som fan, s'il vous plaît:

Namn:
Kom ihåg vem jag är

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback