Linnéa Wigforss

Minareter. Till ord och form har jag vetat vad en minaret är sedan jag var liten. När jag och min farmor målade eller gjorde kollage var detta ett återkommande motiv hos henne. Det lät fint med min-a-ret så jag lade det på minnet. Det gick ett antal år innan kunskapen kom till användning. I dagliga livet är det förstås ganska perifert med minareter, men plötsligt har Europas just nu mest irrationella land givit ordet helt nya dimensioner.

Det har alltså bestämts av Schweiz folkparti att minareten symboliserar religiös extremism. Har lotten fallit på just bönetornet helt godtyckligt? Eller är man rädd för dem bara för att de är falloslika? Denna bisarra sammankoppling av terrorism och torn har nu marknadförts och gått till omröstning. 57 % vill bannlysa denna ondskans symbol, vilket kräver att grundlagen skrivs om. Borde inte det väcka åtminstone en åsyftan till tanke hos denna större andel av befolkningen? Men nej, de ser tydligen rött och vägrar fråga förnuftet. Bara det att de röstar ja till ett förbud - om jag inte minns fel bör frågan inte formuleras så. Att rösta ja är att rösta för och nej emot. Redan i formuleringen "omröstning om förbudet mot minareter" presupponeras det att minareter, det är fan inget vi vill ha.