Linnéa Wigforss

Visst går det att ångra ett val utan för den skull vilja ha valt annorlunda. Man försätts helt enkelt i ett slags limbo mellan det som blivit och det som kunde ha varit. Vi har nog ett utrymme inuti oss för möjliga men obefruktade världar. Det kan vara svårt att dra upp dem, ge upp om dem, när man till slut märker att de för länge sedan vissnat och inte ger minsta tecken på återfödelse.

Som fallet är med mina pelargoner. Mina fina pelargoner från handelsträdgården i Bäsna. De står i fönstret och ägnar sig åt död (tror jag, men jag ser ju inte). Precis utanför mitt föntser står ett lövtröd, nu alldeles grönt, och retas på pin kiv. I blommors fall handlar det inte om val, utan uppmärksamhet och uppskattning. Varken växter eller relationer till människor kommer någonsin att vara lättodlade. Acceptera vad som dött             Så här ska det se ut!                     och du är kommen åtminstone en liten bit på väg.