Linnéa Wigforss

Jag satte mig här för att vara kreativ, för att ge utlopp åt den inspiration jag kände idag under en lång fika där skrivande diskuterades ingående. Tack och lov att det är så lätt och roligt att prata om, när det är så helvetessvårt att utföra! Vi fann inget svar på paradoxen hur det är möjligt att lida när man skriver men samtidigt plågas av att inte göra det alls. Hur är detta tillåtet?! Vi försvarade oss dock med att de som njuter och verkligen har känslan av att underhålla sig själva med sitt textsnickrande omöjligt kan skapa god litteratur; det bör gå långsamt och det bör göra ont. Alla samtal om skönlitterärt skapande slutar alltid på samma vis, hur jag försöker att försvara att jag inte skriver genom att skickligt analysera vad jag har problem med. Så nu sitter jag här och skriver om att inte skriva, istället för att skriva.