Vaccinationsepidemi

Jag befinner mig i tiden mellan min första och andra spruta TBE-vaccin. Jag blev erbjuden att inte behöva betala och eftersom jag bor på Västkusten där det sägs krylla av fästingar, tyckte jag att de sammanlagt tre sticken verkade värda att ta. Att hela min familj, boendes i Dalarna dit fästingarna inte hunnit, också vaccinerar sig är väl deras ensak. Risken finns givetvis, men den ska tydligen få vara hur liten som helst. De sprutor som kan tas, de tas.

Men jag tycker nog att det börjar kännas underligt med alla sprutor som tas. Vad är det egentligen vi vill vaccinera oss emot? TBE, livmoderhalscancer och nu även svininfluensan som alla i Västra Götaland ska erbjudas vaccin emot. Livmoderhalscancervaccinet var aldrig aktuellt för mig och detta har min mamma pikat mig för, eftersom det råkar vara en spruta för enbart oskulder. Jag förstår ärligt talat inte grejen med att vaccinera sig när det finns hundratals andra sorters cancer. Dessutom är det inte hundraprocentigt.

Beteendet vittnar om att skydda sig med alla medel, minimera risker och eliminera möjliga dödsorsaker. Det vi är rädda för är abstrakt eller i bästa fall, en pytteliten insekt. Risken att dö minskar med ett riskorns storlek i jämförelse med planeten; en obetydlig minskning. Men kanske känner en motsvarighet till det som en gång var att kämpa för sin överlevnad när vi går och blir stuckna, om och om igen. Förhöja livskänslan genom att fantisera om de sjukdomar man unvikit tack vare dessa försiktighetsåtgärder. Rädslan som utslöser att man hakar på alla vaccinationstrender överröstar nog rejält den lilla säkerhet som sprutas in.

Kommentarer

Kommentera som fan, s'il vous plaît:

Namn:
Kom ihåg vem jag är

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback