Precis som så många andra
tillbringar jag en vardagskväll i lugn ensamhet. Den enda auktoritet jag lyder under är min egen vilja, samt förstås mina av gravitationen påverkade ögonlock. Jag tvättade en maskin i hopp om att göra gott, men dessvärre luktade kläderna drängstuga när de kom ut igen. Den läckte och hade sig, under tvättningen. Tekniska bakslag drabbar mig hårt. De slår mig i solar plexus. Jag har ju fortfarande fantomsmärtor från de två tillfällen då min förstärkare gett upp.
Mitt liv fortsätter envisas med att genomgå stora yttre omvälvningar. Min lilla vardag, min lilla sfär av repeterande tänkande, klarar sig dock oförändrat. Jag påverkas antagligen mer av mjölkens utgångsdatum än det faktum att CSN inte ger mig några pengar. Eller att det finns en massa människor där ute som har sina egna sätt att vara, ständigt på kollisionskurs med mitt sätt. Hinner inte köpa mjölk imorgon - hoppas jag, för jag vill sitta på universitetsbiblioteket och plugga semantik, kila in på Artisten och lyssna på jazzimprovisation och promenera längs Avenyn. Så länge Göteborg inte går igenom en metamorfos till oigenkännlighet förblir jag lugn, lugn och fin.
Mitt liv fortsätter envisas med att genomgå stora yttre omvälvningar. Min lilla vardag, min lilla sfär av repeterande tänkande, klarar sig dock oförändrat. Jag påverkas antagligen mer av mjölkens utgångsdatum än det faktum att CSN inte ger mig några pengar. Eller att det finns en massa människor där ute som har sina egna sätt att vara, ständigt på kollisionskurs med mitt sätt. Hinner inte köpa mjölk imorgon - hoppas jag, för jag vill sitta på universitetsbiblioteket och plugga semantik, kila in på Artisten och lyssna på jazzimprovisation och promenera längs Avenyn. Så länge Göteborg inte går igenom en metamorfos till oigenkännlighet förblir jag lugn, lugn och fin.
Kommentarer
Trackback