Linnéa Wigforss

Jag försöker att slappna av kring begreppet 'slappna av'. Jag försöker slappna av med musik. Det sättet som väl måste vara allra mest okej. Skivan som spelar är Ry Cooders My name is Buddy, en platta jag köpte när Rocks hade utförsäljning innan butiken stängde. I natt drömde jag om Rocks för hundrafemtioelfte gången i ordningen. Alltid samma sak: jag får inte komma tillbaka. Och vad är det jag vill tillbaka till? Den i särklass bästa vardagstillvaron jag upplevt i mitt korta och kattlösa liv.

Insåg idag, när himlen som vanligt var vacker och jag inte hann titta på den för jag var stressad från spårvagnen, att timing inte existerar. Ingenting som sker är synkroniserat. Mina äpplen kommer att ta slut före mjölken, men för att vägra tillåta denna onödiga regel kommer jag ändå att köpa mjölk samtidigt som fler äpplen. Tydligen är det vad som är att strukturera tillvaron. Sätta tvångströja på allt otajmat* kaos. Och säga att timing finns. Att saker faktiskt sammanfaller och gör allting enklare när de hade kunnat låta bli. På ett kylskåp i Falun har jag en gång satt en handskriven lapp där det står: timing is everything. Jag tror att den sitter kvar.


* Jag är medvetet inkonsekvent.