Smådjur
På två dagar har jag sett två kyrkogårdsharar. En kyrkogårdshare är en stor gnagare som betraktaren råkar få se kyrkogårdssammanhang och som har effekten att man blir väckt ur ofta negativa cirkelresonemang. Nummer ett satt och slickade sig och verkade komma från en saga då jag såg den under mitt första besök på Örgryte gamla kyrkogård. Nummer två skuttade mellan gravarna för att bli osynlig bakom häcken och varslade om någonting bra, någonting lyckligt , nyss under min promenad på Östra kyrkogården. Under samma promenad gick jag förbi samma störtade humla (ännu inte nedtrampad) två gånger. Ingen stor grej att dö, egentligen. Jag har flugögon, alldeles för många av dem.
Tidigare idag, på väg från spårvagnsplasten (livet drabbar oss under transportsträckorna, de oundvikliga små klämda stunderna), blev jag snävt omkörd av en pigg liten terrier. "Det är okej att köra om" sa jag till matte, och hon svarade, antingen anklagande eller bekymrat: "han är bara så lätt att snubbla på".