Frihet i kroppsform
Nina Björk har förmågan att koppla på sitt intellekt som ett filter på det avgasrör ur vilket världen/verkligheten ger ifrån sig all möjlig skit. Hennes uppenbara känslomässiga deltagande verkar heller aldrig förleda; den självgranskning hon utsätter sig själv för verkar vara lika självklar som den hon tillämpar på omvärlden. I det gigantiska omfånget mellan de mest banala fakta till de mest osynliga strukturer navigerar hon med bästa lokalsinne.
I avhandlingen Fria själar synas något så udda som texter av Locke, Mill och Benedictsson i samma svep. Syftet att alla texter ska behandlas på samma nivå förhöjer litteraturanalysen av Benedictssons roman Pengar och Stora boken till att direkt gestalta praxis, att verkligen säga något om vårt bristfälliga utövande av liv i kombination med ideologi. Denna bristfällighet är verkligen inte reserverad enbart författaren; allt som Björk skriver kan jag - efter att hon medvetandegjort allt åt mig - tillämpa på mina erfarenheter. Avhandlingen gör också något ovanligt för en teoretisk text; den omformar mina uppfattningar på ett medvetet plan. I takt med avverkningen av kapitlena om Benedictsson förstod jag att jag inte kan fly från de begrepp som appliceras på mig. Jag kan dock något bättre: stanna kvar i dem, men vidga dem. Erkänna kroppen, den så kallat begränsande, men därmed vara den och i och med detta vara fri inom den. Mer frihet än så kan ingen av oss begära utan att det blir illusoriskt.
Jag anser inte att man behöver dela Björks ställningstaganden för att förstå tesen om hur ideologier ofta är fiktioner av verkligheten och att vår strävan efter dem därför leder till ett missförstånd av vår existens. Här citerar hon sin favoritteoretiker, den brittiske litteraturvetaren Terry Eagleton: " Att studera ideologi är bland annat att undersöka de sätt genom vilka människor kommer att investera i sin egen olycka." Vill vi förstå oss själva som de relationella och beroende, älskade och behövda, varelser vi är bör vi som Björk kunna ta det basala och det metafysiska i samma grepp.
I avhandlingen Fria själar synas något så udda som texter av Locke, Mill och Benedictsson i samma svep. Syftet att alla texter ska behandlas på samma nivå förhöjer litteraturanalysen av Benedictssons roman Pengar och Stora boken till att direkt gestalta praxis, att verkligen säga något om vårt bristfälliga utövande av liv i kombination med ideologi. Denna bristfällighet är verkligen inte reserverad enbart författaren; allt som Björk skriver kan jag - efter att hon medvetandegjort allt åt mig - tillämpa på mina erfarenheter. Avhandlingen gör också något ovanligt för en teoretisk text; den omformar mina uppfattningar på ett medvetet plan. I takt med avverkningen av kapitlena om Benedictsson förstod jag att jag inte kan fly från de begrepp som appliceras på mig. Jag kan dock något bättre: stanna kvar i dem, men vidga dem. Erkänna kroppen, den så kallat begränsande, men därmed vara den och i och med detta vara fri inom den. Mer frihet än så kan ingen av oss begära utan att det blir illusoriskt.Jag anser inte att man behöver dela Björks ställningstaganden för att förstå tesen om hur ideologier ofta är fiktioner av verkligheten och att vår strävan efter dem därför leder till ett missförstånd av vår existens. Här citerar hon sin favoritteoretiker, den brittiske litteraturvetaren Terry Eagleton: " Att studera ideologi är bland annat att undersöka de sätt genom vilka människor kommer att investera i sin egen olycka." Vill vi förstå oss själva som de relationella och beroende, älskade och behövda, varelser vi är bör vi som Björk kunna ta det basala och det metafysiska i samma grepp.
Kommentarer
Postat av: Jessica
Var du på disputationen i höstas?
(Snart är jag där. Gör dig redo för fika!)
Trackback