Linnéa Wigforss

Jag sover inte på nätterna. Tiden går eller står still, jag vet inte, för mitt medvetande har liksom fixerat sig vid ett konstant tillstånd. Jag känner ingen skillnad mellan det ena eller andra andetaget, de känns istället onödiga eftersom de försöker ta mig framåt när jag i själva verket fastnat. I natt var väggen jag låg bredvid offer för starkt regn och när sömnen inte kom visste jag inte om sekunderna var regndropparna mot väggen eller inte. Jag kollade på klockan och den sa mig ingenting.

Det är svårt att förhålla sig till saker och ting just nu. Jag gör det jag ville göra, nu är all vilja någon annan stans, ingenstans. Men till kvällen nu, efter en dag då jag bara pluggat och inte pratat, ska jag manifestera all lycka som går att frambringa i ett färskt fikon. Jag köpte det igår. Jag visste väl hur mycket jag skulle behöva det.