Linnéa Wigforss

Jag har ju hakat upp mig på det här med herdediktning. Det är en litteraturform som bisarrt nog var mycket populär under antiken, både den före och efter en eventuell Jesus föddes (men oj, Mona Sahlin sa förresten precis i TV att hon rökt på - jag undrar när). Herdediktningens koncept är följande: några lata herdar med sina får (som dock bara finns där i periferin), ett fantastiskt idylliskt landskap långt borta från stadens stress samt kärleksintriger som spirar mellan de olika herdarna som går runt och softar i en värld där det aldrig regnar. Komiskt är att det landskap som de springer runt och kärlekskonspirerar i alltid är det samma: det arkadiska landskapet. Litteraturhistoriens första kliché. Många som skrev herdedikterna hade ens aldrig känt landskapet mer än till namnet.

Hur som helst, idag har jag insett vad som är den nutida herdediktningen. Där finns lantlivet, bristen på dåligt väder, de typiska karaktärerna, kärlekssuktandet, konspirerandet, lättjan, och så vidare, och så vidare. Om ni byter mediet böcker mot en burk vars innehåll man betalar TV-licens för och sätter på denna en onsdag klockan åtta hittar ni dagens motsvarighet: Bonde söker fru. Antikens ideal är eviga och kommer att överleva oss alla, vare sig vi är medvetna om dem eller inte!