Linnéa Wigforss

I brist på annat/andra tillbringar jag min tid med Dylans musik, Terry Pratchetts Svinvinternatt och - tyvärr, högst ofrivilligt - den vedervärdiga Körkortsboken som döljer alla trafikregler bland irrelevant babbel. Då och då skickar jag ett och annat genialiskt litterärt mail till behövande släktingar, om inte gör jag min mamma den äran att få mitt sällskap framför filmen Ensamble, c'est tout. Varför var den filmen sevärd? Jo: a) Audrey Tautou är en skicklig skådespelerska, b) Audrey Tautou är snygg, c) de pratar franska och sist men inte minst, d) birollen spelas av en riktigt sexig fransman. Känt är, att ingenting är så sexigt som en sexig fransman.

Det närmar sig kaptielbyte i livet; det närmar sig student. Eftersom jag älskar min skola och är rädd för framtiden känner jag en stark och konstant separationsångest. Detta i kombination med att jag ibland är totalt främmande inför min situation: Var är alla? Vad håller jag på med? Är någonting vettigt, egentligen? Jag tror att orsakerna är flera. Teoriprovet är nära, någon semidumpar mig till synes oväntat och jag är för feg för att stå för vad jag har rätt till.

I fredags gick jag på fest. Tout seule, utan allierade. Det var en upplevelse, en trevlig sådan. Jag socialiserade ganska lyckat, åtminstone verkade det så. Dessutom gick jag från att vara neger till att bli president när vi spelade Neger och President. Självständig som fan, ain't I? Ge mig mer!