Att längta är att stagnera
Jag inbillar mig en plats där syret i luften är kreativitet och där koldioxiden i utandningsluften är produkter av min syreupptagningsförmåga, nya bidrag till en värld som i allra högsta grad går att förbättra.
Jag inbillar mig denna plats. Den finns i min inbillningsvärld. Men om jag tränger in i den här världen som en pipett och suger ut något jag kan odla på egen hand, då har jag överlistat mina hinder. Om det nu är möjligt att överlista sig själv.
Ett verk av Nietzsche står på önskelistan och en vän kommenterar detta ungefär så här: "Det är ju nästan att vara en karikatyr av en intellektuell." Så sant. Jag gör mig bäst som karikatyr. Så länge jag kan skratta åt mig själv kan jag dra slutsatsen att det faktiskt finns någonting där att skratta åt och detta är då mitt jag - det bästa och enda jag har.
Jag inbillar mig denna plats. Den finns i min inbillningsvärld. Men om jag tränger in i den här världen som en pipett och suger ut något jag kan odla på egen hand, då har jag överlistat mina hinder. Om det nu är möjligt att överlista sig själv.
Ett verk av Nietzsche står på önskelistan och en vän kommenterar detta ungefär så här: "Det är ju nästan att vara en karikatyr av en intellektuell." Så sant. Jag gör mig bäst som karikatyr. Så länge jag kan skratta åt mig själv kan jag dra slutsatsen att det faktiskt finns någonting där att skratta åt och detta är då mitt jag - det bästa och enda jag har.
Kommentarer
Trackback