Linnéa Wigforss

Det kommer ingen sammanfattning från min sida. Jag kan inte återkalla mer än fragment och trots att dessa är del av samma livshistoria är det svårt att tänka sig att de verkligen hör ihop. Signifikativt för året - och detta baserar jag då inte på faktiska händelser utan på min känsla av de 365 senast passerade dagarna - har dock varit likgiltighet, massiva förändringar och en skrämmande känsla av there is no turning back. Jag kan fokusera på de massiva förändringarna; de som borde ha satt hela min varelse i gungning och fått mig att inse att mitt liv förtjänar att levas men som istället blev beviset på hur lätt det är att reaktion uteblir även i fall då känslolivet utsätts för hatbrott. Den Massiva förändringen nr 1 var antagligen studenten. På studenten är man glad och hoppfull och struntar i Morgondagen samtidigt som man tar för givet att den ska erbjuda en det allra bästa. Inte jag. Den Massiva förändringen nr 2 var flytten till Göteborg. Ny miljö innebär nytt liv. Jag har från börjat uppskattat miljön (det beror förstås på generna), men frågan är till vilken nytta man ger en garderobsväxt gödning. Kanske var jag inte tillräckligt törstig innan jag bad om ett glas vatten. Kanske är jag den som förstör mina tillväxtmöjligheter.

Givetvis. Det är alltid jag. År tvåtusennios uppgift blir att lära mig själv att det går att förtjäna saker utan att få dem till skänks av andra människor eller utomstående faktorer. Jag kan ge det till mig själv och det räcker, räcker för att det ska vara en gåva att vara tacksam för. Som sagt, sammanfattningen uteblir.
Gott nytt år.