Trådlöst
Det kanske är av samma anledning att min dator inte kan ansluta till ett nätverk som att jag inte kan ansluta till någon annan just nu. Mystiskt är det, men hur jag än reparerar eller konfiguerar - ingen reaktion. Frustrationen är som den tjocka sörjan som lagras bakom ögonen vid gråstarr. Det trycker inte i huvudet på mig, men halsen gör fortfarande ont - förkylningen håller sig kvar för tredje veckan. Kanske för att om den lämnade min kropp skulle det bli fasligt tomt på konkreta åkommor. Hela jag är ett existentiellt orosmoln.
Det som inte har några tydliga symptom har heller inga tydliga rötter. Jag vet inte vad som är problemet, och jag vet inte vad det är som har problemet heller. Men antagligen är det jag. Eftersom det negativa måste upplevas genom ett subjekt, eller snarare med ett subjekt. Det är mig det är fel på. Kan något laga sig själv?
Att slå knut på sig själv eller vad? Det är ju för fan fredagskväll. Jag är arton. Varningsklockorna ringer.
Klä dig i tantkläder direkt, din jävel!
Det som inte har några tydliga symptom har heller inga tydliga rötter. Jag vet inte vad som är problemet, och jag vet inte vad det är som har problemet heller. Men antagligen är det jag. Eftersom det negativa måste upplevas genom ett subjekt, eller snarare med ett subjekt. Det är mig det är fel på. Kan något laga sig själv?
Att slå knut på sig själv eller vad? Det är ju för fan fredagskväll. Jag är arton. Varningsklockorna ringer.
Klä dig i tantkläder direkt, din jävel!
Ömtåligheten
Ta något för givet, eller låt bli - det kommer att försvinna.
Fäst dig vid minnen, drömmar, eller tankar - de kommer att försvinna.
Hitta någon, lär känna någon, tyck om någon - den kommer att försvinna.
Hitta ett underbart jävla jobb med bra betalt och kaffe så ofta du vill - ja, det försvann det också.
Att vara optimist är att skratta livet i ansiktet, att byta fil utan att se sig över axeln, eller att helt enkelt parkera snett och skita i mercan bredvid som ägs av en rik gubbe som svär när han inte kommer in i biljäveln. Visa någon vad du känner, eller låt bli (som majoriteten gör) - det kommer att göra varken eller. Har denna person anlag för cancer, eller käkar grön marsipan och förgiftas av kemiska färger, kommer den att dö ifrån dig ändå. Denna insikt, att allt förr eller senare gör så jävla ont, gör väldigt ont. Jag orkar inte ha den insikten. Jag har den. Vare sig jag låter bli den eller inte tar jag ställning - det är för sent nu, jag vet redan, om man vet är det för sent. Det är för sent.
Jag ser inte fram emot sommaren, den är inte min. Jag ser inte fram emot studenten, den är inte min. Vem vet om jag har en vän imorgon? Ensamheten garanterar inga förluster, men att eftersträva den är antagligen i sig den största förlusten av alla.
Fäst dig vid minnen, drömmar, eller tankar - de kommer att försvinna.
Hitta någon, lär känna någon, tyck om någon - den kommer att försvinna.
Hitta ett underbart jävla jobb med bra betalt och kaffe så ofta du vill - ja, det försvann det också.
Att vara optimist är att skratta livet i ansiktet, att byta fil utan att se sig över axeln, eller att helt enkelt parkera snett och skita i mercan bredvid som ägs av en rik gubbe som svär när han inte kommer in i biljäveln. Visa någon vad du känner, eller låt bli (som majoriteten gör) - det kommer att göra varken eller. Har denna person anlag för cancer, eller käkar grön marsipan och förgiftas av kemiska färger, kommer den att dö ifrån dig ändå. Denna insikt, att allt förr eller senare gör så jävla ont, gör väldigt ont. Jag orkar inte ha den insikten. Jag har den. Vare sig jag låter bli den eller inte tar jag ställning - det är för sent nu, jag vet redan, om man vet är det för sent. Det är för sent.
Jag ser inte fram emot sommaren, den är inte min. Jag ser inte fram emot studenten, den är inte min. Vem vet om jag har en vän imorgon? Ensamheten garanterar inga förluster, men att eftersträva den är antagligen i sig den största förlusten av alla.