Ljudet av vatten som hälls upp i något får mig att vilja mörda


Men impulsen varar så kort att jag aldrig hinner skrida till verket. Intressant dock, att känna på denna känsla som orsakas av något så pass oskyldigt som ett ljud - ett "gulligt, runt, kluckande ljud".

Så mycket aggresioner som däms upp och bevaras under dagarnas lopp. Glasögonbågarna är för hårda och för tunga för en nätt näsa, och märken bildas efter en dags bärande. Huvudet har smittats av trycket och fått värk, som sedan reflekteras i allt man gör och inte gör. Alla man inte uppmuntrar, eftersom man själv endast uppmuntras till att nedvärdera - ALLT.

I jobbet och i skola, och bland vänner, bland bekanta. Det finns inte ett sammanhang där du inte på något sätt kan komma i skav med något annat. Du håller in, du tänker dig bort, du tänker allt bort, och agressionerna stannar. Vi känner oss bara barnsliga när vi tror att vi förtjänar att vara arga.

Jag förtjänar min ilskas utlopp och snart kommer det; snart. Låt oss säga att min läsning av American Psycho kanske kommer att utlösa en stor stens rullning. Men nej, jag bara skämtar med er.

Kommentarer

Kommentera som fan, s'il vous plaît:

Namn:
Kom ihåg vem jag är

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback