Linnéa Wigforss

Kommer jag att hinna med tjugo-i-sju-tåget på torsdag morgon? Kommer att jag hinna klart med novellprojektet till Litterär Gestaltning? Kommer jag att hinna förstå kubismen tills på fredag? Kommer jag att hinna vila mellan jobbpassen i helgen? Kommer jag att hinna vila under lovet när jag inte får vara ledig? Kommer jag att minnas vem jag är? Kommer jag att veta vem jag är och varför medan jag gör allt som gör att jag inte hinner göra de andra sakerna? Kommer allt det här att löna sig? Kommer jag att bli nöjd med mig själv så småningom fast att jag inte har tid att läsa Hemingway? Fast att jag inte har tid att läsa något skönlitterärt överhuvudtaget?

Och varför har jag inte tid? Den frågan kan ingen svara på. Jag borde verkligen ha tid. Jag gör ju i princip ingenting. Just nu, till exempel; jag bloggar och lyssnar på Beatles. En riktig paus, alltså. Men magen har inte paus. Den har ont. Jag är stressad och dessutom skryter jag om det!
Allt jag vill lära mig.
Jag har en bok om Kandinsky.
Jag har en roman på franska. Den läser jag lite i då och då. Mycket verb och svårigheter.
Jag har en om kubismen, den fascinerande mindwracking förkrigsismen.
(En fluga kryper på skärmen. Jag anser att den borde vara död. Det är ju vinter.)
Jag har en om haiku. Där har jag inget skoljobb som täcker så jag har inte hunnit mer än kolla i den och förstått att jag verkligen beundrar haikukonsten.
Jag har en om japansk konst överhuvudtaget. Där ville jag göra ett extraarbete inom Kultur- & Idéhistorian men nu när det endast är en vecka kvar av perioden verkar det tveksamt.
Och idag lånade jag en om Internationell ekonomi.
För att jag anser att jag borde börja satsa där redan nu.
För att jag vet nu vad jag vill bli, och det känns bra.
Jag ska bli nationalekonom med fransk inriktning.
Till att börja med, om det inte tillfredsställer min själs riktiga önskningar kommer jag att bli litteraturvetare också.

Jag känner mig konstig och speedad och förvrängd och utanför och inte här och dessutom saknar jag att hinna bara vilja vara med en och annan person.
Hur blev jag fokuserad?
Hur uppnår man ofokus, livsnjutning, men framgång?