Impuls med koppel kring halsen
ny dag nya möjligheter?
Jag orkar inte möjligheter. Eller nej - såklart gör jag det. Jag är ju här, är jag inte?
Där har vi redan en fet möjlighet.
Den här dagen började med att klockan klichéartat ringde när jag fortfarande kände behov av ca fem timmars ytterligare sömn. Därför bestämde jag mig kort och gott att vara sjuk idag. Det är inte mitt fel utan gårdagens fel, som kändes så minimalt innehållsrik en skoldag kan tänkas vara, och därför valde jag att missa ett antal lektioner. Eftersom jag inte känner att jag missar dem. Det är snarare de som missar mig, men i min klass och i mitt skolsammanhang känner jag mig så osammanhängande att inget eller ingen får se mitt jag. Och skolan är bara skolan. Kalle har sagt det; är man en litteraturvetare så är man det. Jag behöver inte 19.0 och en fet högskoleutbildning för att bli något jag inte annars kan bli. För jag kan bli. Vi alla kan. Detta är den logiskt uttänkta anledningen till att jag inte räknar matte just nu. Den vill mig inte väl och resultatet blir att jag då väljer att inte vilja den på något sätt.
Det tråkiga är helt enkelt att jag inte känner mig nådd av något medium. Det matematiska, det svenska, det samhällsvetenskapliga, det fotografiska, det vänskapliga, det kulturella.. Jag sitter här och är odrabbad. Jag har kunskap och färdighet, men jag förblir odrabbad. Det enda som har drabbat mig är det gastronomiska. Jag har redan ätit fyra klasar hemodlade vindruvor, en paprika, en passionsfrukt, två mackor, röda vinbär blandade med havregryn, två koppar te och är nu inne på dagens första kopp kaffe. Hur orkar jag?! Jag orkar, men varför lägger jag inte energin på annat? Vad är det för fel på mig?
För jag tror det.
Att det är något fel på mig.