Blaa
Det enda som känns värre än att ingenting kommer ut ifrån en är att ingenting når in. Jag tillbringar dagar genom att göra en massa aktiviteter utan att jag känner förändring, utveckling, något. Det hade bara varit så jävla skönt ifall det kändes i kroppen när man gjorde något bra. Att det helt enkelt samlades i en liten lägereld någonstans i magtrakten som sedan gjorde en varm och lugn när det var dags att sova. Även om jag gör en massa bra och roliga grejer så måste jag ändå i slutändan anstränga mig för att känna något av det. Helt enkelt, känner jag att allt bra jag gjort är förgäves så är det förgäves. Känner jag att allt dåligt jag har gjort inte är förgäves, är det inte förgäves. Det räcker inte med att försöka vara på bästa sätt, sammanfattningen måste ha guldkant.
Kvar i skolan till klockan fyra idag. Mellan kultur & idéhistoria och litteraturkunskap har jag tomt. Ingen jag kan prata med här här. Ljuset i rummet får mig att tänka på ett lager med äggkartonger. Jag behöver dela mig i två och äsch.
Kommentarer
Trackback