Nej, ingen rubrik

Vi har kalas här idag för att jag snart fyller år. Jag stod nyss i köket och gjorde te. Vi har en tekanna av glas och mitt i den sitter en cylinderformad tesil där jag hade haft i tre teskedar te, och över det hällde jag varmt vatten på ett väldigt slött och oeffektivt vis. När det är kalas är huset fullt och alla är effektiva och jätteduktiga och mina mostrar är så jävla grymma på alla vis och det gör mig till den mer disträa personen vilket egentligen är KOMISKT för när jag umgås med Kalle är ju han lite mer konstnärsaktigt disträ och jag blir den pedanta tanten. Allt är relativt, you see. Jämfört med min släkt är jag den mest jordfrånvarande tös som finns.

När jag hur som helst oeffektivt hällde vatten i tekannan kom Peo och Peo hade gjort illa sig. Mamma såg först och utbrast en massa dramatiska saker, inte överdramatiska men dramatiska. Jag förstod att han hade gjort illa sig i ansiktet. Och folket strömmade till. Han fick sätta sig i trappan och min moster gick fram och frågade hur han mådde på ett otroligt beundransvärt sätt, det var som om hela situationen blev stadig tack vare henne. Jag såg ur Emma blev ledsen och sprang upp, Agnes följde efter. Emelie också? Och jag stod i köket och kollade på tårtan vi nyss hade gjort och på alla kopparna. Jag hjälpte till att fixa is men nej jag hjälpte inte till. Att vara stark och omhändertagande kunde jag inte, inte ens nyfiken var jag. Hur jag kunde hamna på mitt rum vet jag inte. Som att jag inte kunde annat. Men det kändes inte bra att inte bry sig om Peo men jag kunde inte göra annat än att inte närvara och jag är ett barn. När jag kom upp gick jag för att kolla hur läget var med Emma men hon svarade kort och ägnade sig åt Gameboy. Då gick jag in på mitt rum och stängde om mig och tänkte på musik istället.

Jag hör allt som händer, dock. Precis utanför har jag hört hur Emelie och Agnes behandlade saken. Emelie började berätta historier om någon i hennes klass som klippt sig i fingret och Agnes var så objektiv och de började reflektera över huruvida mamma skulle blivit mer ledsen ifall det vore min pappa och Emelie kommenterar att Peo är ju inte mammas riktiga man nu eftersom de inte bor ihop men Agnes verkar först bli lite upprörd och hävda att jovisst är Peo mammas riktiga man. Adam gråter och vill åka hem och mormor försöker trösta med att vi ska äta tårta sedan. Mamma pratade om att det är klart att man inte ska cykla, det är ju halt.

Så alla beter sig. Bisarrt eller som vanligt men vad händer, är det bisarrt eller vanligt? Och här sitter jag och gömmer mig och hanterar nu när ambulansen åker iväg. Han hade inte fastnat i diskbaljan, det var fel. Nu ska vi fortsätta ha trevligt.


Kommentarer
Postat av: Marit

Ja! Nu är jag här, på plats i Tyrolerland. Klämmandes på fransmän och tyskar i lederhosen. Nä, inte riktigt. Men du! Klart du ska ha min msn: marit_jobs@hotmail.com. Fantasifullt så det förslår, på återseender Linnea!


Kommentera som fan, s'il vous plaît:

Namn:
Kom ihåg vem jag är

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback