Linnéa Wigforss

Lite god publicitet känns som ett bra sätt att återgälda all den svamp jag fått med mig hem från Angereds skogar, även om det bara är publicitet i detta lilla olästa hörn av det stora internet. Igår var nämligen första gången jag besökte satellitstadsdelen i dagsljus. Förvisso var vi bara på genomresa - målet var Vättlefjäll, beläget bortom Lövgärdet - men under den långa spårvagnsfärden och väntetiden i Angered centrum hann jag tänka många tankar som genererades av omgivningen. Att jag är så oberest i området är i sig talande; jag har ändå bott i Göteborg i två år nu.

Egentligen är Angered inte längre bort från centrum än bortersta Kortedala, men vägen dit är diametralt annorlunda och sätter sin prägel på hela förorten. De obebodda industriområdena som spårvägen skär igenom framhäver de fulaste aspekterna av urbaniteten. Kolonilotterna som följer känns som en oas i betongöknen. Under biten mellan Gamlestaden och Hjällbo hinner jag gång på gång tänka att bebyggelsen inte kan ligga längre bort, men det kan den visst.  Väl framme i Angered visar skyltarna längs cykelvägen inte mot "Centrum" som i Bergsjön, utan mot "Göteborg". Avståndet till Göteborg kan inte markeras tydligare.

Mitt sällskap säger att det finns en underjordisk hållplats i Rannebergen, utgrävd för framtidens skull samtidigt som miljonprogrammets födelse, nu i väntan på bättre tider som aldrig kommer. Idag talas det ofta om det geografiska rummets obetydelse i en värld med allt effektivare kommunikationer. Den rumsliga separationen mellan Angered och resten av Göteborg är dock så påtaglig den någonsin kan bli. På många sätt liknar vägen till Angered den jag tog till Torslanda i våras, men den stora skillnaden mellan en torslandabo och en angeredsbo är den tidigare med större sannolikhet har haft större utrymme att själv välja bostadsområde. Kunde kanske en snabbförbindelse mellan Centralstationen och Angered centrum hjälpa, eller är segregationen/separationen så inbiten att inget hjälper?

Om jag bara hade velat välja att bo i Angered! Det nu upptäckta naturområdet Vättlefjäll och dess skogar vore trevligt att bo granne med, men stilla mitt sociala eller kulturella behov skulle det inte. Allt går ju förstås att vänja sig vid, särskilt om man inte har något val.