En klassdag
"Hur kan man tro att samhällsklasser inte existerar?" frågade vi oss där vi satt vid en konstgjord damm bland nybyggda hus i Torslanda. Jag och min vän hade tagit bussen dit över ena älvbron och kom att ta en annan buss hem över den andra älvbron. En utflykt till ett Hisingen bortom bilbränder och knivmord vid bankomater, bortom oljeraffinaderier och volvofabriker. Anledningen till vår visit var Torslanda stadsdelsnämnds extrainsatta möte om kommundelningen.
Det är ju så att de vill bli egna, Torslandaborna. Inte delta i den demokratiska enheten Göteborg eller låta andra, till exempel mindre bemedlade Bergsjöbor, profitera på deras höga medelinkomst. På mötet drog vi verkligen ned medelåldern rejält; femtioplusarna dominerade. Osämja och spydigheter fanns bland de rödgröna, eftersom MP inte tycker som S och V att Torslanda bör fortsätta vara en del av Göteborg kommun. Något yttrande - vilket var mötets syfte - blev dock inte skrivet; man insåg att mötet kommit för tätt inpå (sossar saknades på grund av utlandsresor) och sköt upp det ytterligare en vecka.
Rapporten som yttrandet skulle svara på ögnade jag igenom lite snabbt i helgen. I den finns ett intressant avsnitt som handlar om demokratiaspekten av delningen. Det sammanfattande resonemanget var att det var svårt att se varför just Torslanda skulle få bli en egen demokratiskt enhet, knepigheten i att de inte skulle få något inflytande över Göteborg kommun, men att detta ändå var något som Torslandaborna själva skulle bestämma. Det är i denna valfrihet deras makt ligger. Att kunna vara så rik att man får välja att bo i Torslanda och att Torslanda är så rikt att det får välja att inte bo i Göteborg.
När vi satt vid dammen och såg oss omkring framträdde det enhetliga i allt detta välstånd. Husen såg alla arkitektritade ut, men var motsägelsefullt nog massproducerade. Allt var rent och inrutat, barnen cyklade omkring glada, dyra bilar stod på uppfarterna. Torslanda är en isolerad stadsdel precis som Bergsjön eller Angered, med den stora skillnaden att denna isolering är önskad. Det var skönt att åka där ifrån.
Det är ju så att de vill bli egna, Torslandaborna. Inte delta i den demokratiska enheten Göteborg eller låta andra, till exempel mindre bemedlade Bergsjöbor, profitera på deras höga medelinkomst. På mötet drog vi verkligen ned medelåldern rejält; femtioplusarna dominerade. Osämja och spydigheter fanns bland de rödgröna, eftersom MP inte tycker som S och V att Torslanda bör fortsätta vara en del av Göteborg kommun. Något yttrande - vilket var mötets syfte - blev dock inte skrivet; man insåg att mötet kommit för tätt inpå (sossar saknades på grund av utlandsresor) och sköt upp det ytterligare en vecka.
Rapporten som yttrandet skulle svara på ögnade jag igenom lite snabbt i helgen. I den finns ett intressant avsnitt som handlar om demokratiaspekten av delningen. Det sammanfattande resonemanget var att det var svårt att se varför just Torslanda skulle få bli en egen demokratiskt enhet, knepigheten i att de inte skulle få något inflytande över Göteborg kommun, men att detta ändå var något som Torslandaborna själva skulle bestämma. Det är i denna valfrihet deras makt ligger. Att kunna vara så rik att man får välja att bo i Torslanda och att Torslanda är så rikt att det får välja att inte bo i Göteborg.
När vi satt vid dammen och såg oss omkring framträdde det enhetliga i allt detta välstånd. Husen såg alla arkitektritade ut, men var motsägelsefullt nog massproducerade. Allt var rent och inrutat, barnen cyklade omkring glada, dyra bilar stod på uppfarterna. Torslanda är en isolerad stadsdel precis som Bergsjön eller Angered, med den stora skillnaden att denna isolering är önskad. Det var skönt att åka där ifrån.
Kommentarer
Trackback