Biblioteksälskaren
På bibliotek (detta exempel är all about Falu Stadsbibliotek) kan man ha trevligt. Sist jag var där hittade jag inte bara fyra intressanta (och inbundna, för ovanlighetens skull) böcker utan jag såg också en mycket intressant (inte fullt lika inbunden) man i tjugoårsåldern. Alla som spenderar två timmar läsandes på ett bibliotek - som denne man, eventuella student, gjorde - är potentiella älskare/boyfriends/polare/ragg. Sätter fart på fantasin, må jag säga. Jag är ingen gammal dam som sitter hemma och ugglar på sofflocket, nejnej, jag är verkligen out there, jag exponerar mig själv för omvärdlen.
Nej, ärligt talat: Skit samma. Det bästa med detta biblioteksbesök var inte Marsippiesson (som han blev döpt till, den mystiske läsaren, sammansatt av tre signifikanta delar) utan en av böckerna jag fick med mig hem: Den kända världen av Edward P. Jones. Han är sprudlande, och lyckas fånga det mångfasetterade i en social grupp - hur stor den än må vara. I detta fallet är den sociala gruppen de svarta slavarna i artonhundratalets sydstater. Inte det allra lättaste kanske att skildra - klichéerna haglar över den som försöker - men herr Jones, han lyckas. Den recenserades förut i DN, check it out, om min rekommendation inte räcker.
Detta kommer att bli en kulturell icke-vardaglig vecka. Det är både mentalt kittlande men också lite oroande; jag kan inte luta mig tillbaka mot vardagens traditioner utan måste vaken och på min vakt ta mig igenom denna vecka. På onsdag ska jag och Kristin se Mars Volta. Varken hon eller jag har riktigt förstått detta än. Det kommer att slå ner i huvudet på mig, detta faktum, när ljudnivån är så stark att hjärtat flippar ur och hela jag diggar - alltså när dessa fantastiska musiker till män kommer upp på scenen. The Bedlam in Goliath är en fantastisk platta.
Nej, ärligt talat: Skit samma. Det bästa med detta biblioteksbesök var inte Marsippiesson (som han blev döpt till, den mystiske läsaren, sammansatt av tre signifikanta delar) utan en av böckerna jag fick med mig hem: Den kända världen av Edward P. Jones. Han är sprudlande, och lyckas fånga det mångfasetterade i en social grupp - hur stor den än må vara. I detta fallet är den sociala gruppen de svarta slavarna i artonhundratalets sydstater. Inte det allra lättaste kanske att skildra - klichéerna haglar över den som försöker - men herr Jones, han lyckas. Den recenserades förut i DN, check it out, om min rekommendation inte räcker.
Detta kommer att bli en kulturell icke-vardaglig vecka. Det är både mentalt kittlande men också lite oroande; jag kan inte luta mig tillbaka mot vardagens traditioner utan måste vaken och på min vakt ta mig igenom denna vecka. På onsdag ska jag och Kristin se Mars Volta. Varken hon eller jag har riktigt förstått detta än. Det kommer att slå ner i huvudet på mig, detta faktum, när ljudnivån är så stark att hjärtat flippar ur och hela jag diggar - alltså när dessa fantastiska musiker till män kommer upp på scenen. The Bedlam in Goliath är en fantastisk platta.