Linnéa Wigforss

Det är ett mycket konstigt uttryckssätt, jag är inte så pass förlegad att jag verkligen använder detta i vardagligt tal, men så väl beskriver det vad jag just nu känner. När uttryck faktiskt överensstämmer med det som rör sig i den grå gröten bakom ögonen, då är det dags att använda dem.

På avstånd, isolerad och utan möjlighet att få fram sanningar, håller jag av dig. Egentligen vet jag inte tillräckligt för att ägna mig åt den här sortens känslor, men likväl gör jag det. Den enda som intresserar sig av detta är jag. Men jag håller av dig. (Fuck, när blev jag så här brudigt ljusrosa i min framtoning? Dags att gå.)