Kongressflykt
I studentrummet ovanför är det tydligen förfest. Jag hör det sjungas "när vi gräver guld i USA" högt och sådant kan uteslutande äga rum på något annat än en studentsk förfest. Den enda plats jag kunde hitta som var relativt ickestudenttät här var Uppsala Gamla Kyrkogård, som jag besökte i slask på jakt efter svenska romantikers gravplatser. Tyvärr, då dessa dog under artonhundratalet, var inskrifterna för svaga för mig att se i sjutidsmörkret. Men jag hittade till Frödings.
När jag spatserade runt på gångarna och fick droppar i huvudet från olika sorters kala lövträd kände jag mig - inte alltför oväntat - omgärdad av död. Eller bara en stor avsaknad av liv, helt enkelt. Men eftersom allting är relativt kände jag mig plötsligt mer levande än en timme tidigare bland mängder av människor. En sådan tanke leder fort vidare in i det allmänna reflekterandet kring liv och det som är det andra. (På kongressen idag såg jag faktiskt en kvinna vid namn Liv. Det namnet hade gett mig sådan prestationsångest!) Vad jag kom fram till var ungefär att jag nog inte känner igen liv ens när jag har det framför näsan. Jag ser på allt rörligt kött och tänker "aha: liv!" i enlighet med vad jag har lärt mig, men jag kan inte påstå att det är empirisk kunskap. Det känns snarare rätt så godtyckligt. I brist på slutsatser får jag väl fortsätta med mina gravfältsstrapatser.
När jag spatserade runt på gångarna och fick droppar i huvudet från olika sorters kala lövträd kände jag mig - inte alltför oväntat - omgärdad av död. Eller bara en stor avsaknad av liv, helt enkelt. Men eftersom allting är relativt kände jag mig plötsligt mer levande än en timme tidigare bland mängder av människor. En sådan tanke leder fort vidare in i det allmänna reflekterandet kring liv och det som är det andra. (På kongressen idag såg jag faktiskt en kvinna vid namn Liv. Det namnet hade gett mig sådan prestationsångest!) Vad jag kom fram till var ungefär att jag nog inte känner igen liv ens när jag har det framför näsan. Jag ser på allt rörligt kött och tänker "aha: liv!" i enlighet med vad jag har lärt mig, men jag kan inte påstå att det är empirisk kunskap. Det känns snarare rätt så godtyckligt. I brist på slutsatser får jag väl fortsätta med mina gravfältsstrapatser.
Kommentarer
Trackback