Motståndskraft är A och O dessa dagar
Jag har ej sårats, dödligt eller lätt,
av Amors pilar, som ju säges vara
så mördande; min fot har ej beträtt
hans fångtorn, Gud ske lov, och ej hans snara.
Jag ber ej, jag,
att få hans ynnest och hans välbehag.
Jag lever nöjd där Amor inte är,
har ej och vill ej ha en härtanskär.
Försök om jag kan fångas oförsett
med ord, om än så pjollrande och rara!
Försök ett ögonkast, ett ömt och hett,
presenter, lång kurtis - har ingen fara!
Mitt övertag
ger jag ej upp, blir ej för böner svag.
Jag svarar bara: "Gör er ej besvär!"
har ej och vill ej ha en hjärtanskär.
Den stackars toka utan sans och vett,
som lät sig fångas oh ej tog till vara
sin ära och sitt namn - hon gjorde rätt
om hon sen valde bolmört eller snara.
I all min dag
tänker jag ha min vilja till min lag
och säga den som mig till vän begär:
"Har ej och vill ej ha en hjärtanskär!"
av Amors pilar, som ju säges vara
så mördande; min fot har ej beträtt
hans fångtorn, Gud ske lov, och ej hans snara.
Jag ber ej, jag,
att få hans ynnest och hans välbehag.
Jag lever nöjd där Amor inte är,
har ej och vill ej ha en härtanskär.
Försök om jag kan fångas oförsett
med ord, om än så pjollrande och rara!
Försök ett ögonkast, ett ömt och hett,
presenter, lång kurtis - har ingen fara!
Mitt övertag
ger jag ej upp, blir ej för böner svag.
Jag svarar bara: "Gör er ej besvär!"
har ej och vill ej ha en hjärtanskär.
Den stackars toka utan sans och vett,
som lät sig fångas oh ej tog till vara
sin ära och sitt namn - hon gjorde rätt
om hon sen valde bolmört eller snara.
I all min dag
tänker jag ha min vilja till min lag
och säga den som mig till vän begär:
"Har ej och vill ej ha en hjärtanskär!"
Så skrev Christine de Pisan i början av fjortonhundratalet. Anledningen att jag citerar denna ballad här är att sex hundra år inte direkt gjort den varken rynkig eller speciellt förlegad. Och jag skulle tro att dess innebörd, som jag tycker att man anar bakom diktens ursprungliga känsla, gör ont. Det framgår ju tydligt: för att kunna leva som sig själv måste hon vara ensam. Det är inte frågan om att dela ett liv med någon, det finns bara att ge det ifrån sig. Och vad blir resultatet? Jo, ensamhet. Det må vara självständigheten i ensamheten som leder till framgång - jag sitter ju och läser den här bruden idag 2008 vilket definitivt tyder på hennes framgång - men likväl är det ändå ensamhet, och ensamhet är ensamt.
Att prata med sig själv, vara för sig själv, lyssna på sig själv, skälla på sig själv , stötta sig själv - hur mycket ger det? Ingen kan inbilla mig att det ger det bästa av utbyten, en respons som fyller hela livet så det fäcker och blir över. Det ger nog snarare inget mer omvälvande än ett eko. Ekot kan förstås vara mer eller mindre kraftigt, men fortfarande aldrig överraskande, aldrig prövande.
Att prata med sig själv, vara för sig själv, lyssna på sig själv, skälla på sig själv , stötta sig själv - hur mycket ger det? Ingen kan inbilla mig att det ger det bästa av utbyten, en respons som fyller hela livet så det fäcker och blir över. Det ger nog snarare inget mer omvälvande än ett eko. Ekot kan förstås vara mer eller mindre kraftigt, men fortfarande aldrig överraskande, aldrig prövande.
Kommentarer
Trackback