Att rota i det förflutna

Det är dumt att 1) ha dåligt minne, ty man glömmer vem man varit och vad man gjort, och att 2) titta igenom gamla Word-dokument utan att vara mentalt förberedd.

Jag uppfyller båda dessa kriterier för dumhet. Jag hittade nyss ett kort nedskrivet stycke, har ingen aning om från vilken tidsperiod - dock uttrycker det ett tillstånd av vanmakt. Stycket bemödar sig inte ens vara språkligt korrekt, åtminstone inte i mina (dvs författarens) ögon. Läs och hänförs:

Omvärlden är inte aggressiv men när man ändå upplever detta kan man vara säker på att någonting är fel. Felet kan vara att man mår dåligt eller att någon smittat en med HIV, att en nära vän dött eller att man har PMS.

   Det gäller att påvisa kommande handlingar starkt. Helt enkelt, det gäller att utföra rörelser och påståenden med ytterlig självkänsla. En sådan självkänsla som inte gömd ligger stark inuti, utan en självkänsla som flyter ut tillsammans med kommunikationen.
   Är det vackert?

Frågan är vad jag möjligtvis kan ha velat säga med allt detta. Ville jag ens kommunicera över huvud taget, eller bara skriva dessa konstigt byggda meningar kring ett suddigt tema som ingen antagligen kan se helhet i? Ett sånt roligt slöseri med bokstäver!


Kommentarer

Kommentera som fan, s'il vous plaît:

Namn:
Kom ihåg vem jag är

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback