Trådlöst
Det kanske är av samma anledning att min dator inte kan ansluta till ett nätverk som att jag inte kan ansluta till någon annan just nu. Mystiskt är det, men hur jag än reparerar eller konfiguerar - ingen reaktion. Frustrationen är som den tjocka sörjan som lagras bakom ögonen vid gråstarr. Det trycker inte i huvudet på mig, men halsen gör fortfarande ont - förkylningen håller sig kvar för tredje veckan. Kanske för att om den lämnade min kropp skulle det bli fasligt tomt på konkreta åkommor. Hela jag är ett existentiellt orosmoln.
Det som inte har några tydliga symptom har heller inga tydliga rötter. Jag vet inte vad som är problemet, och jag vet inte vad det är som har problemet heller. Men antagligen är det jag. Eftersom det negativa måste upplevas genom ett subjekt, eller snarare med ett subjekt. Det är mig det är fel på. Kan något laga sig själv?
Att slå knut på sig själv eller vad? Det är ju för fan fredagskväll. Jag är arton. Varningsklockorna ringer.
Klä dig i tantkläder direkt, din jävel!
Det som inte har några tydliga symptom har heller inga tydliga rötter. Jag vet inte vad som är problemet, och jag vet inte vad det är som har problemet heller. Men antagligen är det jag. Eftersom det negativa måste upplevas genom ett subjekt, eller snarare med ett subjekt. Det är mig det är fel på. Kan något laga sig själv?
Att slå knut på sig själv eller vad? Det är ju för fan fredagskväll. Jag är arton. Varningsklockorna ringer.
Klä dig i tantkläder direkt, din jävel!
Kommentarer
Trackback